hopelosthead

Nu ska jag berätta om min gårdagskväll för er. Eller försöka. Den var något märklig, to say the least. Jag åkte till Marie och på vägen ställde taxichauffören helt ovetandes frågan "vad gör din kompis nu för tiden? Din blinda kompis, han som bodr i Lund." Jag behöver knappast säga att svenskan var långt borta när jag svarade "he's dead." Så, jag var kanske inte på mitt bästa humör. Men när jag kom möttes jag av Plockahontas och han hade köpt milkshakes, bara för att vi smsat om det. Har jag sagt att han är underbar på sistone? Because he is, yall. och det säger jag inte bara för att han har fått adressen till denna lilla blogg. Inte bara.

 

När väl Marie och Karl anlänt (ja, Marie var borta när jag kom, för hon är världens bästa planör. Det är ett ord, säger hon.) drack vi våra milkshakes och repade nya Emma Carolina-låtar! Peppen, ändå. När vi väl gjort detta (vilket tog tid, för jag har ett band bestående av musiker...) öppnade vi den ungerska champagnen, för vi skulle ju fira min frihet! Marie höll ett fint tal och allt. Vi gick sedan över till White russians, vilket är förvånansvärt gott med tanke på att det är gjort på tre grejer jag hatar. Det var i alla fall vad Marie sa. Men jag hatar tydligen inte vodka, för det sa jag till henne. Jag är väl neutralt inställd till det, kan jag känna, men det här är hejdlöst ointressant! Under kvällen och natten spelade vi (mest de andra) en massa låtar och jag gjorde olika märkliga mashups när jag var på humör. Till exempel la jag ihop Icon for hire och Gwen Stefani, för det måste man uppenbarligen göra. Jag flippade också ur på grund av ett namn (för lite nostalgi behövs eller vänta va nej) och sa rimliga saker som den i rubriken. Samt så hände det annat märkligt men det kan jag inte riktigt sätta ord på, kände jag nu. Eller så är jag bara inte på humör? Ingen som vet!

 

Idag har jag varit väldigt trött, så jag har inte gjort någonting. Eller jo jag var och handlade. Annars inte. Så det är vad som händer i mitt liv, I guess.