hopelosthead

Jag är ute på så jävla djupt vatten. Det slår mig ibland. Jag är fantastiskt duktig på att stänga av, glömma bort. Inte tänka på konsekvenser. Jag dansar runt sanningen och sträcker ut händer. Jag är utsträckta händer, spända närvtrådar och okontrollerbara språkbyten. Jag stövlar fram och sen ramlar jag över saker jag borde ha tänkt på när jag började gå. Det är väldigt mycket 2012. Tröttheten är enorm. Jag kanske borde sova. Och fortsätta glömma att jag har saker att komma ihåg. Fortsätta vara totally 2012. Jag tänkte skriva mer men nu måste jag sova. Jag är bra för det här inlägget handlar om två helt olika saker. Fakking skickligt.