hopelosthead

Jag vet inte hur jag ska formulera mig, för jag kan knappt andas. Det här är inte en bra dag. Först och främst har jag tappat bort de fucking jävla biljettjävlarna till ikväll och jag vet inte vad fan jag ska göra ens. Men allt är kaos ändå. Det var väl på tiden, men alltså när saker väl är definitiva är de fan konstanta. Bra, antar jag, men alltså...va.

 

Men nu ska vi prata om igårkväll. Då var jag ju på beer ditch med Karl, Plockahontas och Pamela för att spela lite Emma Carolina-mush. Först såg vi dock Jenny Nilsson, som var hur duktig som helst, och chillade med livet. Jag och Pamela pratade om storasystrar och deras dömande ways, och sen repade vi låtarna lite utomhus. Självande spelandet gick bra, förutom basproblem (det handlar om en bas osv), så jag var nöjd. Sen fick jag en milkshake och det är ju typ det bästa som finns här i världen, så jag var nöjd. En lång bilresa med oväntat intressanta samtal hände och sen kom jag hem. Där är jag bevisligen fortfarande. Eller...bevisligen. Ni kan ju egentligen inte veta var jag är när jag bloggar. Tror jag? Men ja sannolikhetslära och sånt tänker jag. Men kan pappa komma hem någon jävla gång så vi kan fortsätta leta efter biljetterna? Snart, tydligen. Nu lämnar jag er, för det här var ansträngande. Skitdagsmög.