So what if I'm fucking crazy?

Dagarna just nu är väldigt tråkiga, men också väldigt intensiva. det är lite svårt att förklara. Igår var en hemsk dag. Jag fick kvällskänsla nästan direkt (det heter kvällskänsla oavsett tid på dygnet okay) och den slogs jag med nästan hela dagen. Det var inte överdrivet kul. Plugga kunde jag inte heller göra. Eller kunde och kunde. Jag såg inte poängen. Med det eller något annat, pretty much. Det blev lite bättre på kvällen, speciellt när Plockahontas ringde och var allmänt efter-spelning-glad. Vi pratade om min släkt, varför jag inte lär mig saker som jag inte kan, vilken konstform som är viktigast och annat som låter mycket mer fancy än vad det var. Omdöme om dag: Godkänt, ändå.
 
Idag hade också en räddare, så att säga, och det var Agnes. Det var väl inte så mycket att rädda idag, men...ändå. Vi gick på en klassisk walk och pratade om familjerelationer och framtiden och annat mysteriskt. Det var väldigt fint, så som alltid. I övrigt har jag försökt plugga, gått på ännu en lägenhetsvisning (it's all I do these Days) och snart pratat med Onna. Det är viktigt med Onna känner jag. Hon är bra. Vad är detta för minor hyllningsinlägg av olika folk? Det var inte meningen. Vi avslutar med lite kryptiskt mush, yaaaay:
Jag har aldrig någonsin känt mig så nära framtiden som jag gör just nu. Jag vet inte hur man hanterar det. Jag kan inte reglerna. Reglerna för nutid kan jag (även om det inte alltid märks), men framtiden? Jag har ingen aning. Jag vet inte var jag ska bo, vad jag ska göra och framför allt inte vad jag ska känna. Vad som kommer att förändras. Jag är livärdd men jag vet inte om det är för det positiva eller negativa. båda kanske. Kanske är jag allra räddast för mellantinget. Jag är ju inget fan av mellanting men mina valmöjligheter är jävligt begränsade at this Point. Jag kan inte vara den som skriver reglerna. Det vill jag kunna. För en gångs skull vill jag kunna göra det men det är inte så det funkar och det kanske egentligen är tur. Det ska väl inte finnas några regler antar jag men det är inte riktigt så jag fungerar. Jag kan försöka men det kommer aldrig att bli naturligt. Fucking hell. Jag vet inte. Men jag är egentligen jävligt peppad på framtiden. Så att ni vet. Jävligt peppad. Av någon anledning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0