the psychologist is easily convinced that nothing is wrong...

Idag var min sista gång hos Jolanta. Hon är fan bäst for the record. Vi pratade om svartsjuka och självinsikt och en massa, massa annat. Hon tog avsked med att jag måste fortsätta vara sprudlande och öppen och att hon vill träffa fler som jag. Jag gav henne choklad och det var väldigt fint.
 
Jag fick sen olympialunch av pappa (<3 <3) och sen ringde Onna. Vi hade ett långt samtal om korvkioskpommes, gränser i kompisrelationer, våra respektive relationer eller icke-relationer och mycket om hur mycket vi har följt varandras liv det senaste året. Helt sinnessjukt, är det. Jag såg sen en del fosters med syster, som dock mest ville slåss. Slagsmål var tydligen viktigt för syskon, säger hon? Ok.
 
Kvällen spenderade jag sen med att prata och dricka vin med mamma, pappa och Cia. Vi behandlade ämnen som usa, vinterdepressioner, tupperware och...annat mög. Trevligt, var det, och nu ska jag sova. Livet blir bättre, you guys. Jag tror fan nästan det.
 
(Kommer jag ha rubriker från alla låtar på mitt album innan det kommer ut? Kanske!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0