hopelosthead

jag vet inte hur man andas. Hur man slappnar av och låter saker vara. Jag vet inte. Det är ett problem. Jag får mer än någonsin och förstör allt. Jag vill inte förstöra allt. Vill vara problemfri och mjuk och low maintenance. Det kan jag inte. Det blir ett problem i sig. Hur rädd jag är för att du ska bli arg. Då blir jag ju värre. Jag vet inte hur jag sväljer känslan av distans och oro. Var är du, vad tänker du, är vi okay, vill du vara här, vad är det som händer? Ingenting, Emma. Iiiingentiiing händer. Jag hatar detta att jag blivit hon. att flyga undan vid minsta hårda tonfall och vilja gömma mig. Bli liten. Jag vet inte om det är hon eller om jag alltid varit så. Förstår inte hur alla inte är så här. Hur det kan finnas lugn.

 

Men det måste finnas ett sätt. Det här är för viktigt för att jag ska slå sönder det. jag älskar dig för mycket för att förlora dig. Det är min enda fasta punkt. Om jag lyckas fokusera på det, går det. Ibland kan jag det. Tacksamheten hjälper. Då kan jag andas en liten stund. Men just idag, just den här veckan...det är svårt och jag vet inte varför. Förlåt. Igen. Jag försöker. Vet bara inte riktigt hur man gör.