hopelosthead

Vill ni höra en ganska...sjuk grej? Detta är grejen: jag är typ vuxen! Och...ganska många...är yngre än jag? Typ jättemånga! Jag är 24 år gammal. Det betyder att ganska många människor tycker att jag inte är en ung person. I am, vill jag understryka, men ändå! Och jag vet typ inte hur jag ska hantera detta.

 

Igår pratade jag med en liten tjej från twitter i telefon. Hon är femton år. Femton år! Och vi pratade i...två timmar? Vi pratade om våra matissues och allt möjligt annat, och hon var så smart men ändå så...liten. men det var inte ens stelt. Jag har dm:at med en annan femtonåring och en artonåring (varför skriver jag inte med siffror) lately och de är så fina. Men obs jag ska ej bli en sån där ung tant som hänger med småbebbar, eller jo lite, men...det är så fint att ha småsystrar. jag har ju en lillasyster nu, men jag har en massa andra små systrar på the internets. Alla mina baby dykes som jag vill bädda ner och krama och lugna. Jag älskar dem.

 

Och de bryr sig om mig. Fast jag är en weird old lady (det är man ju för fan om man är 24 och pratar med någon som är 15) så blir de oroliga när jag inte äter eller mår dåligt. Och det är så jävla fint! Så ska ju småsyskon vara! Yngst, ja, men också äldst ibland när det behövs. Och aaaaaaaa det är en så fin grej! Finn, Henny/Henry, alla andra, jag älskar er. Ni kommer klara er. Vi kommer klara oss. Jag lovar.

PS. Bebbesystej du är alltid min bästa bebbesystej! Så du vet!