hopelosthead

Hej ni!

Nu återgår vi till den vanliga bloggningen efter gårdagens oväntade (och oväntat lästa) inlägg. Så nu ska jag bara pladdra om mitt liv i vanlig ordning. I livet i fråga har jag skrivit helt sjukt mycket! Eller ja, jag har ju spenderat mycket tid på skriv snarare. Igår skrev jag hos mormor. Vi åt köttbullar och makaroner (så mysigt) och jag jobbade och drack te ur en god kopp och livet var på topp helt enkelt. Vilket är himskans ironiskt, för sen åkte jag till psykologen. Där initierade jag henne i min värld rätt mycket samt blev ombedd att ställa mig upp och säga att jag är en autentisk människa. uuuusch, säger jag om det. men bra, tror jag? Hon är flummig, hon. Men det är jag också. (menar inte "flummig" som fjortonåriga Emma menad det, utan som det faktiskt betyder!)

 

Idag åkte jag och Anna H till malmö och jobbade. Vi skrev på orkanen (typ ett bibliotek), men jag fick en massa kääänslor och mådde mest mög. Detta resulterade i att jag var väldigt fnittrig och störig när vi gick mot lunch, och på den åt vi på max! max är fan livet på så många sätt. Där hade vi legendariska samtal om rubriken (vi googlade "lugna bananer" och hittade en bok där ödlan harry sa detta...på riktigt) och Gustav Vasas söner (vem blev galen? Alla?). Vi gick sen till espresso house för nästa skrivpass och där pratade vi om att tro att ingen egentligen umgås med oss ("du tillför jättemycket till mitt Life"-hon <3) och jag tog ett något dumt beslut. Jag ville äta marsmallowsarna i min varma choklad, och istället för att be om en sked slängde jag ner handen i koppen och tog upp dem. Vi kallar händelsen "Malmös gräddbad", för det blev...kladdigt. men jävligt värt! Jag försökte skriva mer, men det "blev mest skit", och sen åkte vi hem. Nu har jag drällt runt hemma och lyssnat på poddar och...sånt. Jag är inte direkt spännande i min lägenhet, det kan ingen säga. men nu sover vi va, bloggisar.