hopelosthead

Haj haj, vet ni vad? Mitt hår...mitt hår...är lila! Eller ja det är typ lila. Det blev inte superlila i längderna. Vi kommer fixxxa det. Och vi i det här fallet är jag och Anna N! Vi hade en sån himla bra hårfärgningsdag igår. Vi åkte till malmö och köpte hårfärgen, och sen skulle vi passa en bra buss så då fick vi tid att dricka en öl/cider på en uteservering. Sommar är Life, även när det är mulet.

 

Sen åkte vi hem till henne i Dalby (under evig klagan från Anna pga hon dog av kissnödighet) och började med blekningen. Och att titta på livet enligt Rosa! Sååå kul! Så vi sjöng glatt med i signaturen och jag bet ihop för att inte yla av superkliandet. Blek inte era hår, ungdomar. Det är en hemsk upplevelse av kli och sveda. Men jag kunde distraheras av Rosa, och framför allt Pamela, och att Rosa och Pamela borde vara ihop. Det borde de verkligen vara! Det är typ...orimligt uppenbart. Rosa försöker imponera på henne, hon faller för nya killar jämt men de betyder egentligen ingenting (det ska ju vara för att hon är kär i Wille men alltså loool han är en sån töntig puppy dog) och Pamela är en sån solklar, svincool, pilbåge-skjutande flata. "Jag trodde jag var kär i honom, men sen kystes vi och det kändes fel"...see? See? Eh, ursäkta för den här långa harangen. Till slut fick jag skölja ur bleachet, vilket var ett trauma i sig, eftersom jag avskyr att få vatten på huvudet på det sättet. Så jag spände mig och hyperventilerade lite sådär lagom, men klarade ändå det för jag är fakking kickass.

 

Sen tog vi en matpaus och lagade kokosmjölk-kryta, vilket var väldigt gott om än varmt. Sen vare dags för lila! Iiii! Vi drack stora shots och sammetsvin och färgade och tittade och pratade. Sen hade jag lila hår. Typ, som sagt. Och sen kom taxin i tid, sjukt! Livet, va. Det går i ett, hela tiden, och nu går det i lila. Det är helt okej att gratta mig för att jag äääntligen vågade ta detta steg. Helt okej.