hopelosthead

Hej från min konstanta ångest! Den har inte släppt om någon händelsevis skulle undra. Om typ en vecka borde medsen ha stabiliserat sig, så let's hope att jag mår bättre då. Det här är vidrigt. Men vad fan, vem bry, nu ska jag prata om min gårdag med Anna (N). Vi hade ett jävligt viktigt mission, nemligen: sammetsklänningar! Indiska hade bara fula, så vi blev sura, men vi gick in på hm bara för att se och alltså...wow. Jag köpte två klänningar! Och den ena kostade 99 kronor! (ja, jag vet, hm är sämst don't yell.) Och när jag hade på mig den dyrare sa Anna "när du träffar din framtida fru kommer du ha på dig den här!" så jävla fint sagt <3 Vi fikade på ebbas och pratade om töntar och sånt, och sen tog vi oss hem till mig.

 

Och herregud vad dramatiskt det blev! En tantjävel ansåg att jag inte borde sitta på handikapp-platsen, och att icke-seende minsann kan stå men att gamla måste sitta. (hon fick sitta på en annan plats) jag orkar inte förklara allt, men fy fan vad dåligt jag mådde över det. Men när vi kom hit öppnade vi bubblet och började projektet emmas hår, igen. vi blekte om det och det blev turkost...? Hur är det möjligt? Men sen lilade vi om det, så nu ser det bra ut. (Ja, Hannah, jag ska börja med bomber nu okej. jag behövde bleka utväxten sa jag ju!) Vi lyssnade på och fyllde ut vår lista, testade låtar på varandra (hon gillade caitlyn smith! det borde ni också göra!) och kramades massor. Anna frågade mig om jag hade varit i paris, vilket...säger en del om kvällen. det tog ett tag innan hon kom på hur det var en dum fråga. (låten paris alltså.) Vi bestämde oss för att springa till bussen och åka till botulfs, och där drack vi vin och skålade för allt och alla och hade bästa tiden. Min bartender hälsade till mig och var söt, och inga tanter var dumma på bussen. Kom just ihåg att jag pladdrade med en lady på bussen. Why Emma why. Och idag har inget spännande hänt, jag har handlat, och snart kommer slarla. syster, skriver jag i bloggen, skärpning hörrö.