Hon är inte död, hon bara lever inte

Shass: Alltsåååå du är så fin. Och ja, det är ju det som är så svårt, att verkligen alla matisar har sina egna små fallgropar och trappsteg. Folk gör det så enkelt för sig när de pratar om olika ätstörningar, som om det fanns typ tre olika, när det ju egentligen finns lika många som det finns matisar (nä, okej, de två stora finns väl då). Men jo, jag vill. Någonstans.
 
Nu kan jag riktigt tänka mig hur förvirrad Annoushka är. "Men den där rubriken låter ju som något jag hade sagt? Den handlar ju till och med om död!" stämmer, men det är faktiskt någon annan som givit upphov till novembers första icke-låt-rubrik. Kan man tänka sig. Och det ska jag bara om nu, för igår var jag hos Lilla! Vi skulle nemligen ha majaton, alltså läsa majas magiska händer, som lilla aldrig upplevt. Och precis innan jag åkte hittade jag Lena, författaren, på twitter! Jag...flippade ur. Det gjorde vi båda också när vi lyssnade på maja, för herregud, allt är så sant. Livslektionerna som en hel generation blindos fick ta del av, det är ju...helt sjukt! Och så mysigt läst, och så...perfekt!
 
Men kvällen fick inte sluta där, tydligen, för sen åkte vi till västris. Nettan fyllde nemligen år! Och vad kan vara bättre som fölsedagsöverraskning än att hennes favoritbebbe Emma dyker upp? Och sån mysig kväll det blev. Gott vin, kladdkaka, yoga på bebbe-språk, allsång till shirley clamp (det var därifrån rubriken kom, lever betydde tydligen släpper skivor nu...?) och en massa mys. Jag och Lillas pappa halvbråkade hela tiden (<3), jag berättade allt kför dem om lillas dejtande (mwahahaha) och innan vi åkte hem hade Nettan musikquiz som jag förlorade stort eftersom det var en massa "svensk skit". Så myyyysigt! Jag och Lilla åkte hem till henne igen, lyssnade på musik och pratade en stund och sen sov vi.
 
Och alltså, vad jag rekomenderar att vakna med en lilla bredvid. Särskilt när man vaknar mitt i natten av supermardrömmar! Men också tiiidigt på morgonen, när hon fixar frukost och kokar te och är en enda boll av mys. Jag åkte hem när hon åkte till skolis, sov mer (såklart) och nu...ska jag gå igen! Jag är på gång när jag inte sover, ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0