hopelosthead

Rubriklåt: I forgot that you existed med Taylor Swift, japp ännu mer Swift. Tycker den är dramaig och härlig.

 

Så, jag vet att jag mushar mycket lately, även innan jag dramade loss. Jag vet inte varför jag ursäktar mig för det, men det är min instinkt. Men ja, innan jag förhoppningsvis chillar med musharna kör vi ett oldschool sifferinlägg va? Det gör vi. (Kom plötsligt att tänka på när Christopher trodde att han var alla siffror och skrev ett marathon-meddelande till mig om det. Hahahahahaha entitled much.) Anyway, let’s siffer!

 

1

Du är för bra för mig. Jag är van vid dålig för mig, lika bra kan jag kanske förstå, men för bra…det är weird. Liksom, jag har något jag måste hålla i och kämpa för. Hur fan gör man det? Jag vet bevisligen inte, för jag fuckar up konstant. Jag vet inte vad jag ska göra riktigt, för du är det bästa som hänt och ändå…fan. Klurigt är det. Jag hoppas bara att du åtminstone tänker att jag är okej-bra.

 

2

Jag funderar på när vår relation började kännas såhär. Vi lyssnar på samma låtar, göra exakt samma saker, pratar om samma saker…men det skorrar och skramlar mellan oss nu. Jag hade fått för mig att det inte berodde på mig, utan den där andra personligheten, men hon betackar sig för detta trams. Det här illamåendet är Rävås all the way. Det var så här i somras, i våras, men det måste varit då det hände? Ja, vi förändrade ju våra liv ganska brutalt både två just då, så det makar sense. Och jag trodde att det var alla andra också, att jag var konstig med alla mina vänner, men…tänk om det bara var du? Well fuck. Nu är det jävligt tunn is vi går på eller hur…

 

3

Undrar om du någonsin kommer sluta vara den viktigaste. Om du kan säga något som inte är lag. Och jag undrar om du vet hur bra du känner mig. Bättre än jag gör. Du kan räta ut vad som helst på en kväll, fast det skavt i månader. Det är läskigt, men det är konstant. Vi är konstanta. När allt rasar är det du som kan säga varför jag gör som jag gör. Bara.

 

4

Ibland undrar någon varför jag försvarar dig. Varför jag håller dig så högt när du så ofta säger saker som går emot allt jag tycker. De säger att du är precis som alla andra, att jag måste sluta ge så mycket. Sen träffar de dig. Då inser de, allihop, att jag har rätt. Jag önskar att du visste hur jävla dynamit-bra du är, men du kommer aldrig fatta det och det är så jävla sorgligt. Jag tror att jag själv har kommit på det först nyss. Men om jag skulle välja så skulle jag välja dig. Det trodde jag inte men så är det.

 

5

Kan du låta mina sifferinlägg vara snart eller? Helst mitt liv också när du ändå är igång. Bara försvinn din jävla tönt varför tänker jag på dig! Varför måste du skriva till mig och röra om hela tiden? Varför måste jag sakna dig när allt stormar? Gud jag blir så jävla trött på det här, bara håll dig till ditt. Tack och hej gå och häng dig adjö. Okej häng dig inte men bara gå hem. Tack.