hopelosthead

Rubriklåt: Jolene med Dolly Parton, äntliiigen! After all these years!

 

Hej hej idag har jag så mycket ångest att det är löjligt. Det var länge sen jag hade så här mycket ångest utan att nåt har hänt, det måste jag säga. Men jag ska försöka formulera mig, och igår var en mysig kväll. Jag åkte him, med buss for once, och alltså de har bytt namn på min busslinje? Sååå nu åker jag linje 7? Fuck off spårvagnen Imma cut you serri. Men jag kom him och där var mamma, och vi lagade fläskpannkaka! Den blev helt perfekt och vi tänkte se en julfilm, men sen blev det istället "dolly parton's heartstrings". Det är alltså en netflix-serie om hennes låtar, som liksom gör de som historier? Jolene var en riiiktigt bra story, fast den såg väldigt gay ut. "Tjejer kan vara bara kompisar, emma", sa mamma. Jo men om dessa scener var ett heteropar hade de hånglar and you know it! Men den var bra även utan gayness och hade riktigt bra manus framför allt. Sen såg vi down from dover och alltså, jag visste ju att det skulle bli sorgligt. Jag visste att en bebis skulle dö. Men det var jättesorgligt och jag supergrät :( men det slutade bättre än jag trodde! (fast ja bebisen dogade.)

 

Sen kom jag hem och sov, och soooovvvvv. Glömde min medicin, så allt blev batshit i mitt huve och oj vad jag drömde. Fast det gör jag fan jämt nu. Min sjukaste dröm var häromdagen när Lilla och jag körde till malmö. hon körde! Hon var lika blind som på riktigt, men kunde köra och parkera och allt. Idag var det mest emma black som gjorde konstiga konstiga drömmar till mig. Tönt är hon. Och nu ska jag åka till saras och benjamins nya lägenheeeet!