hopelosthead

Rubriklåt: Kaffe och en cigarett (eller cola och en antidepp som jag sjunger), i original med Olle Ljungström men i min värld med miss li

 

Det är nog dags snart att jag tar mig härifrån. Jag har aldrig känt det helt innan men jag gör det nu. Det här är inget värdigt liv fan. Nåt måste förändras. Visst, jag har mina vänner här, men usch. Är trött på att bo själv, i min egen missär, konstant i motvind mot min egen jävla hopplöshet. Hamnar i destruktiva spiraler, gör dumma saker, beter mig i allmänhet. Måste dölja mitt kaos för mina föräldrar, vara i beroendeställning till dem. För hur ska jag kunna leva i en annan stad än dem? Kommer jag ens överleva det? Jag vet inte men jag tror att jag vill prova kanske. Allt är uttjatat och trött här. Det luktar mögel och kattbajs och jag fattar också att allt inte kommer förändras men kanske...något? Är det för mycket begärt? Och då kanske bostad är en bra grej, ändå. kaaanske.

 

För jag är bra! Jag har skrivit en bok! Jag har spelat in två skivor kommer ni ihåg det? Sjukt ju! Jag är kickass! Hur hur hur har det blivit såhär? Hur är det här mitt fucking liv? Jag förstår jävla inte! Jag är bäst fan och ändå kan jag inte ens äta frukost. det är så tråkigt och tjatigt och något måste hända. Det måste fucking ändras jag orkar inte mer. Seriöst. Fuck det här.