hopelosthead

Rubriklåt: Bury a friend med billie eilish

 

Så var det natt igen. Klockan är halv tre. Igen. Det känns som om jag är fast i något läskig loop där jag gör saker ibland men mest ligger här, ensam, på natten. Ingen jag känner är vaken. Det låter överdramatiskt men det känns så jävla läskigt att så många av mina timmar är helt cut off from everyone. "Vänd tillbaka dygnet bara!" men vad vill ni att jag ska göra? igår somnade jag typ i tid och sov femton timmar. om jag går upp i tid ett par dagar slutar det med att jag ändå ligger sömnlös, och då får jag sömnskuld, och då blev det så. Igen. Så timmarna går och jag kan inte stänga av hjärnan och sova. Och jag äter inte. Seriöst jag vet inte vad som händer men jag äter inte. Idag har jag ätit en risifruti, typ ett halvt äpple och några chips. "Jag äter när jag kommer hem" jag kan inte. Jag är hungrig och trött och jag fattar verkligen inte vad mitt problem är. Varför kan jag inte äta och sova? Ska man inte kunna det? Det är bara så jävla ensamt och kallt och det känns som om jag är den enda som finns. Och jag hatar det här för allt annat funkar ju! När det inte handlar om att äta och sova mår jag ju bra! Måste jag på riktigt kompromissa med antingen sömn / mat eller mående? Vilket väljer man i så fall? Fan, detta suger, hoppas verkligen jag överdriver. Det vore väldigt skönt om jag inte känner igen mig själv i det här om ett litet tag.