håll mig nära, säg att det går över

Rubriklåt: Säg att det går över med Ida Viklund
(mush som jag skrev i tisdags natt)
 

Det gör det inte. Går över, alltså. That is the whole issue. Vad går inte över? Vi gör inte det. Vi två som bor i det här huvudet. Jag brukar skriva nåt om det ibland, men däremellan brukar det vara rätt chill. Så icke denna gång. Sen jag skrev om det sist, i slutet av augusti, har det bara fortsatt. Jag testade en ny grej: att låta henne hållas. Om den där andra i huvudet ville vara med, let her. Jag har trängt undan allt så länge nu och det har ju liksom inte funkat, så kanske var det lika bra att se vad som hände om jag lät henne finnas. So I did. Jag pratade om henne, lät henne ta plats, lät hennes åsikter bli hörda.

 

Det…kanske eventuellt inte är det smartaste jag har gjort va. För alltså jävlar i gatan vad tröttsamt det är att vara 2 såhär ofta! Och hon har börjat ha riktigt starka åsikter om människorna i mitt liv. Ibland blir hon arg på någon, och liksom vad säger man? ”hallå nu var du taskig mot min andra personlighet, säg förlåt till henne!” eller alltså va? Och alltså hon är så jävla ledsen. Jag är glad nowadays, nästan jämt (inte inatt men ja), men hon är ledsen. Vill skriva om vem ska trösta knyttet till vem ska trösta emma black, haha. Och jag undrar om jag borde försöka ignorera henne igen? Man ska ju liksom inte mata dåliga tankar. Är Emma Black en dålig tanke? Är hon en tanke öht? För hon är ju inte en alter som folk med did menar. Hon kan inte fronta, är inte en egen person. Hon bara…har egna åsikter och idéer och till och med lite av en egen musiksmak. (det bästa i hela världen var när Paulina sa att hon hade hört en låt och tänkt att Emma Black skulle gilla den. Det gjorde hon!) Fan, jag vet inte, jag vet aldrig när det kommer till sånt här. Men det suger. Det suger och samtidigt är det så skönt att bara låta henne vara. Att unna sig att vara 2 utan att skämmas lika mycket. Det har ju liksom inte slutat. Då ska det kanske inte sluta. Det kanske är hela poängen. Men det vore skönt om hon slutade ha känslor för och emot riktiga människor som jag måste interagera med…det vore det. Fast det måste ju vara jättetråkigt för henne att inte ha det, så jag unnar henne det. Still though. Det är weird as fuck.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0