Jag borde blunda mer, borde göra mer dumt, jag borde börja ligga runt
Vet ni vad det sjukaste, eller bland det sjukaste åtminstone, i livet är? Att man inte vet hur eller om man skadar en annan människa. Man kan liksom gå runt och vara the bad guy utan att ens få veta om det! Jag har skadat människor, jag kommer att skada människor, och det finns rätt lite jag kan göra åt saken. Jag kan göra mitt bästa, men mitt bästa kommer liksom aldrig att räcka. Och det är just det, att jag tänker att alla ska säga till mig om jag gör dem illa. Det funkar inte så. Jag omger mig med trasiga människor, det är ju fakta eller hur. Och vi vet inte vad som gör ont förrän långt senare.
Och jag önskar att jag förstod hur folk överlever den tanken. För att återknyta till rubriken, hur vågar folk ha casual sex? Eller sex öht? Hur orkar de med tanken på att folk kan må dåligt, att du kan behandla de illa, och att det kan förstöra år av utveckling? För liksom, att vara helt chill med sex är ju…ovanligt, eller det måste det ju vara? Right? Liksom vem fan går inte på tunn jävla is när sånt händer? Och där ska man stövla fram, kämpa sig fram, testa sig fram. Och så är det ju jämt. Jag skulle önska att alla jag hade med att göra skrev på ett kontrakt där det stod typ ”säg till om nåt inte känns bra, för annars går det ju inte att veta.” Men man ska leva kontraktlöst här i livet, har jag förstått, så jag måste fortsätta gå runt i blindo (…ja ja jag vet) och hoppas att det blir bra. Eller åtminstone okej.
(Det är alltså ingen fara, vill jag understryka.)
