hopelosthead

Rubriklåt: welcome to new york med taylor swift

 

Vet ni vad jag hatar mer än män? Okej, kanske inte mer än män. Men just nu hatar jag det mest av allt. Jo, det är heteros som tror att de är bra och inkluderande. Till exempel genom att säga såna här jättebra och fina saker: "kärlek är kärlek oavsett kön", "det går alltid att ändra sig", "varför behöver ni så många etiketter?". Vet ni vad de tror helt seriöst att det där ska göra oss glada.

 

Men de har ju aldrig behövt stå utanför jävla samhället! De tror på allvar att målet är att alla etiketter ska bort. Men nej! Att våga säga ordet lesbisk, eller bisexuell, eller ickebinär, är fan det bästa vi har! Och jag blir så satans jävla förbannat när de tror att det hjälper att säga att vi kan ändra oss. Och att det är okej. "Vi älskar dig oavsett", kanske de säger. "Det gör inget för oss." nähä kul för er men för oss gör det jättemycket faktiskt. Tänk om man bara kan säga "shit vad kul!" när någon kommer ut som nåt nytt? Kanske skåla tillsammans? Sluta säga "oavsett vad" som om detta var ett hinder ni kom över! Sluta säga att det går att ändra sig, trust me we know! Och vi kanske inte vill fucking ändra oss! Ursäkta alla utrop, men jag är så jävla förbannad just nu att jag vill sparka sönder något. Heteros, så här får ni göra när någon kommer ut för er:

-Var positiv, inte inkluderande utan positiv

-Fråga gärna om personen ser öppen ut, typ hur kom du fram till det här? Var intresserade!

-Våga inte ens andas om en framtid när de går tillbaka till det gamla. Det kan hända, det vet vi alla, men skärpning!

Så, kan ni jävla lära er tack? Skärp er på momangen!