hopelosthead

Rubriklåt: Hon få mig med Fricky

(Ha, jag lurade er! Nä jag ljög för er, more like it, för jag skriver nu ett mush / tankeinlägg (mush är ju fel ord nowadays) istället för inlägg 2/2. Det kommer imorgon.

 

Nu var det ett tag sen jag gaggade om lesbianism tycker jag! Och nej, jag menar inte manshat, tare lugnt yall it's all good. Det första jag ska göra är till och med att prata om en man! Som jag gillar! Mannen i fråga är Fricky, min nya boycrush. Jag har bestämt mig för att det är ett ord, precis som heteros har girlcrushes. Jag får ju en mindre kris varje gång jag finner en man attraktiv (det har inte hänt irl på skitlänge),, men jag har börjat fundera på vad attraktion är. Jag säger alltså inte att den attraktionen är mindre valid, för det är den egentligen inte (precis som heterotjejer är legit attraherade av sina girlcrushes! Erkänn det bara) men det spelar ju ingen roll. Jag måste nog upptäcka det ibland. Skulle jag ligga med fricky? Jag vet inte, för jag har inte träffat honom, men förmodligen inte. Kan jag ändå tycka att han är söt pga norrländska? Det kan jag. Gör det mig mindre lesbisk? Ja, om man ser lesbisk som nåt man är född med och som bara är 100 %. Men om man ser lesbiskhet så...kanske man bara kan...gå hem.

 

Men det är har du ju redan sagt, Emma! ...true, men det var relevant, för nån dag efter min fricky-kris märkte jag en sjuk grej. "Tänk att vara heterosnubbe och få ligga med alla heterotjejer", sa Lilla häromdagen. Och...alltså...jag håller inte med? Plötsligt insåg jag att jag inte särskilt ofta blir attraherad av heterotjejer. Klart det händer, men det som framför allt gets me going är lesbiska markörer. Själva queerheten, liksom. Och ja det kanske är för att det är osexigt att gilla män, men inte jättemycket tror jag ändå. Jag tror bara att jag tycker flator är så helvetes jävla sexigt. Det är något så defyant med att se lesbisk ut eller göra queera saker. En vanlig heterotjej...just doesn't fuck the system hard enough. Men sen började jag fundera på om det bara är ren självbevarelsedrift? Liksom varför ska jag vara attraherad i folk jag inte kan få? Moot point, pga mono-förhållande just nu, men ändå. Jag kanske bara gillar idén om folk som är som jag. Jag vet inte, tycker mest min resa genom sexualiteten är ganska intressant. Nåt ska man ju vinna på att blogga sen man var tretton. Kanske inte det mest strukturerade, men hoppas ni förstår vad jag ville prata om. Basically: att vi kan bestämma över kärlek kan vi väl vara okej med, to some extent, men attraktion? Vad betyder det och kan vi bestämma över det också? ...Typ så.