hopelosthead

Rubriklåt: If she ever leaves me med the highwomen, en lesbisk countrylåt! Den ni!

 

Hej från mig, precis innan jag ska åka precis som vanligt! Jag är alltså hemma igen, såklart, men det var fan inte lätt. Jag bloggade ju lugnt från tåget, men när vi hade kommit till Nässjö kom vi inte längre. Fucking hell. En enorm olycka hade hänt och vi åka ersättningsbuss...eller skulle åka. Jag joinade ett äldre par och blev deras resesällskap, bara sådär. Vi hängde på nässjö central i ett par timmar, och alltså de har espresso house i nässjö nu? Lol va? Det var ju bra, för jag fick i mig en macka, men ändå! Jag och paret skämtade en massa och höll modet uppe, och alltså tågvärden var en sån jävla prins. Han vrålade ut info till alla och var amazing och han borde på riktigt leda landet tycker jag!

 

Vi fick till slut plats på en buss mot alvesta och när vi kom dit hittade vi ett tåg som gick till lund. praise the fucking lord! Jag var helt drained, men hade åtminstone koll på läget. Seende har sällan det, märkte jag. Bara lyssna på informationen ni får och acceptera den? Nej, det gååår ju inte. Men jag kom hem till slut och fick ett par pensionärsvänner, så vem är jag att klaga? Pappa hämtade mig och vi köpte max, så någon mat fick jag i mig till slut i alla fall. Bland de värsta förseningar jag haft, faktiskt, fyra timmar blev det till slut.

 

Igår var jag följaktligen ganska trött, men det var också psykologdags! Ääääntligen! Och hon skrev en remiss till öppenvårdspsyk! Så kanske, kanske blir det något gjort inom det närmaste...året? Man vet ju aldrig! Jag har också handlat mat, skrivit med Stella (hon sa helt plötsligt att hon blir lycklig av att vara med mig och jag var osammanhängande i typ en kvart efteråt) och tagit det rätt lugnt, och nu...är det dags att åka. Föreläsningstime!