hopelosthead

Rubriklåt: 4.48 med Emil Jensen

(Japp, tre reflekterande inlägg på en vecka! Vilket liv va?)

 

En grej jag ofta berättar om är min reaktion på Anna Linds död. Jag var nio år och gick själv till skolan på den tiden, och nån random unge kom fram och skrek "Anna Lind är död!" jag tänkte såklart "vilken klass går hon i?" Ingen, visade det sig. Hon var nån politiker som hade blivit mördad. Så på förmiddagen blev alla samlade på skolgården och så blev det en tyst minut för den här mystiska Anna Lind. Jag mindes den förra tysta minuten vi hade haft, för 911. Och jag fattade inte. Varför skulle vi ha en tyst minut för en random person? Folk dör ju jämt! Det är bara något folk gör, och om vi ska hålla en tyst minut varje gång blir det liksom jävligt tyst...

 

Och jag har aldrig fattat. Det bombas och krigas och dör folk, naturkatastrofer häänder, allt ihop. Och jag vet inte varför vi bryr oss? Alltså, jag förstår att vi bryr oss som i "fan vad hemskt". Men när folk tänder ljus och ber för offren har jag liksom alltid tänkt att de poserar. Men folk bryr sig alltså rent emotionellt? Jag känner inga känslor för saker jag inte upplever. I truly do not. Och jag förstår att jag har fel. Jag kanske är fel, till och med. Men jag fattar inte! Och det är typ samma med klimatet. Jag kan inte känna starka känslor kring det för jag tycker inte om planeten vi bor på. Jag är helt okej med att den försvinner. Sure, jag vill ju inte dö (most days) men det kommer vi ju alla göra ändå. Och jag har haft det såhär sen jag var liten. Jag minns att jag sa att jag inte brydde mig om världen och mänskligheten när jag var tolv. That's fucking dark.

 

Så liksom, är det jag som är störd? Svaret är ja, men varför? Är det att jag har stängt av känslorna eller hade jag inga från början? Varför har jag så läskigt mycket känslor kring saker jag är med om och nästan inga annars? Hallå är jag narsisist eller? Nä, det är jag ju inte. Men jag håller med mitt 9-åriga jag: alla människor är lika värda. Which means: folk dör jämt. I will not care for another random stranger doing it. That does make me insane men det gör väl inte särskilt mycket, tänker jag.

(jag måste verkligen skydda den här bloggen om jag blir utgiven, huh?)