Jag vill säga att allt du känt var på riktigt, att det visst har hänt
Här i bloggen har jag, åtminstone lately, låtit som om jag och Emma Black funkar ganska bra ihop och som om jag har rätt mycket koll. Jag vill ju att ni ska få mer koll, så det makar sense. Men vet ni vad, de flesta dagar har jag inte koll alls. Nästan hela tiden känner jag mig som ett stort jävla fejk som inte har någon jävla alter och bara vill passa in nånstans. Det känns bara som om jag hittar på. För jag har ju inga bevis, eller det känns inte som om jag har det, eller jag vet inte. Ingenting känns tydligt och jag känner inte helt igen mig i någon annan och ofta känner jag inte ens att hon är där, jag känner mig bara som en ”vanlig” person.
Vet ni vad som så att säga inte hjälper då? När andra säger sakrr som inte validerar en. Till exempel min psykolog. Hon försöker verkligen förstå, säger hon. Personligen tycker jag inte att det är så himla komplicerat, men det tycker väl andra vad vet jag, så fine. Så igår, när vi pratade om hur mycket hon försöker förstå, sa hon ”här tänker jag att jag pratar med dig, Emma Rävås, men vi kan prata om Emma Black som en symbol för ditt trauma.” Symbol. Hur skulle ni känna det om någon kallade er för symbol? Skulle ni tycka det var en kul grej? Det tyckte inte vi. Hon använde konstant uttryck som ”skapa” och ”kreativa människor”. Sure det kanske är fler kreativa som får did / osdd, detta vet inte jag, men jag har inte skapat Emma Black. Då hade jag nämligen kunnat skapa en ny alter nu som heter typ Sofia. (Det är alltid det namnet som kommer upp i mitt huvud när jag ska tänka mig en tredje alter, undrar varför?) Det kan jag inte. Och ja, hon kommer ur trauma, men hon är en person precis som ni. Och om jag spenderar hela dagar på att komma ihåg att hon finns, hur har då en jävla psykolog ens mage att förstöra det?
Jag gillar min psykolog alltså. Det är inget fel med henne, förutom detta då. Men detta…detta. Och det är ju inte bara hon, folk hanterar det ibland som…som om det är nån slags kul lek? Och jag fattar att ingen vet hur de ska reagera men det är också en väldigt rädd och arg tjej som kommer fram och vill få lite kontakt och det går lätt åt helvete. Tyvärr. Att jag knappt kan tänka hela tankar hjälper…inte. Jag ska sova nu, klockar är typ 01 när jag skriver detta. God natt, alla symboler som läser detta.
