hopelosthead

Rubriklåt: Sång från ett kalas med Melissa Horn, fast det är ju mer en vanlig grej att säga...men jag menar det som låtcitat iaf

 

Något jag verkligen inte blev varnad för med att växa upp är hur jävla ofta man måste låta bli att göra saker man vill göra. Eller jo, typ äta godis jämt och så, men det gör jag ju ändå. Jag har ju ingen självdisciplin, det är sen gammalt. Och vad som också är sen gammalt är ju att jag är fullkomligt inkapabel att släppa taget om människor. Det går inte, jag kan inte. Och åren går och det blir fler och fler som jag inte borde kontakta men som jag vill. Ibland gör jag det ändå och när jag gör det känner jag mig fullkomligt jävla värdelös men också typ stolt, för jag orkar inte att andra ska tycka saker om vem jag pratar med och inte. Jag vill inte vara en sån som inte pratar med folk. Sure att man kan glida ifrån varandra (har jag hört...), men jag vägrar hålla grudges jag orkar inte! Och varje gång något går åt helvete påminns jag om vilka jag behöver i mitt liv, vilka som skulle förstå och lyssna men som inte ens vet vad som händer. Så jag försöker tänka att jag får göra vad jag vill, men jag borde kunna hålla koll på mig själv. Men det kan jag inte och jag kanske inte vill. Jag vill förstå hur andra inte ligger vakna och tänker på sitt ex, eller saknar sin fd vän så mycket att de nästan kräks. hur överlever dem? Jag älskar folk så jävla djupt och det gör så ont i hela kroppen och jag blir så trött. Jag vill stänga av min hjärna. Jävla påsk, alltså. Jag trodde att påsken var den enda högtiden utan jävulskap men nej, även påsken har issues. Alla högtider kan gå hem. Stay home ska man ju gör a nu så de kan göra det. Godnatt.