hopelosthead

Rubriklåt: Ditt sanna jag med Molly Sandén och Lesslie Tay, som jag haft på hjärnan lately och alltså de ljuger mycket i nashville hörni. Ej i mitt liv dock, hoppas jag.

 

Hej hej I'm back. Som om det hade gått lång tid lol. Först av allt ska jag säga att jag inte har en skrivcirkel, utan en skivcirkel, men det är så himla svårt att skriva faktiskt! Och, som jag sa till Robert, vi skriver faktiskt om skivorna också!

 

Så, igår var jag ju himma. Där nashville-bingeade jag, åt makrilmackor och mariekex (oklart var kexen kom ifrån) och chillade med life. Pappa och jag tittade på program om låtar och jag försökte förklara hur viktigt det är med lesbisk representation. Men det är tydligen jag som ökar homofobin då? Tydligen?

 

Idag vaknade jag och fick de godaste äggen of all time, och sen lämnade jag in bokjäveln till förlaget igen! Hejdå bok ses snart igen tyvärr :( seriöst I'm just so done. Men sen skrev jag på min nya bok! Och alltså, det är så svårt att skriva om en blind person! Inte bara emotionellt (för det ääär det), utan rent tekniskt. "Hon betalar för sitt fika" men det går inte riktigt att skriva så, för varje grej är en mini-struggle oftast. Så det gäller liksom att visa vilka struggles jag ska skriva om och inte. Det ska ju kännas konstigt och lite obekvämt att läsa, inte bara en seis som inte ser liksom, men samtidigt ska det ju gå att förstå storyn utan att bli gaaalen. Det är riktigt klurigt! Men jag är igång med boken nu och alltså wow det känns så glittrigt och kul äntligen! Sen tittade jag mer på jädra nashville och åkte hem, och nu har jag mellanlandat och snart ska jag åka iväg. Men först måste jag tömma Jossans låda så det var allt för nu! Japp nu bloggar jag om min katts bajs det är så det är