Men jag har vant mig nu och vet ju bara hur det är, inte hur det hade varit med dig här

Rubriklåt: Mina minnen med Shirley Clamp, en låt som Emma Black relaterar massor till, men visst kan rubriken också funka från mig till henne?
 

Så, bloggfolk, vi har lite av en issue. Jag pladdrar ju på om min andra personlighet, men alltid väldigt kryptiskt. Ni vet ju inte vem hon är alls! Så jag tänkte berätta lite om henne nu. Jag säger jag, för hon är inte med och skriver nu, men jag kan berätta det jag vet och förstår. Jag kommer använda en del terminologi som personer med DID (disociativ identitetsstörning) använder, och det betyder absolut inte att jag har det, men det är de termerna som fungerar. Om ni inte förstår vad jag säger kan ni googla eller fråga.

 

Så, vi börjar med lite basic fakta!

-Hon heter Emma Black. Det är inte för att hon är nån slags svart del av mig, utan det är vad hon heter. Ni har säkert hört ett annat namn, I’ll get to that.

-Hon ser sig själv som dotter till Sirius Black. Hur hon förhåller sig till hp canon är väldigt olika från dag till dag och år till år. Någon mamma har hon inte. Hon är inte släkt med någon på utsidan.

-Hon är en så kallad age-slider (lärde mig detta begrepp häromdagen och är så glad!) och kan glida mellan 9 och 14 år, ofta runt 13-14. Jag kan inte direkt säga när jag märkte att hon var yngre, eller när hon märkte det, men jag tror inte det var förrän jag var 20 åtminstone.

-Hon kan prata svenska, men väljer nästan alltid att kommunicera på engelska. Även om hon kommer från England pratar hon samma amerikanska som jag, om än lite mörkare.

 

Så, nu kör vi en liten q & a typ. Så jag eh, låtsas att jag är er och ställer frågor? Lol ok rimligt

 

Var kom hon ifrån?

Jag tror att hon fick ordentligt fotfäste i mitt huvud när jag var 9 eller 10. Allt är väldigt blurry och jag tror att vi var en och samma ett tag, eller snarare, att jag trodde att hon hade rätt och jag fel. Det var…jävligt läskigt. Jag kunde leva ett rätt vanligt liv, men Emma Black låg hela tiden under ytan och väntade på att hennes pappa skulle komma och hämta henne. Han…gjorde inte det, och det är en av sakerna som gör EB ledsen idag. Sen blev kroppen tonåring och hormonell och EB skapade nya minnen, om man kan säga så, som vi skrev ner i tre fanfictions. Jag vill understryka att dessa inte stämmer helt med EBs minnen och upplevelser, för jag hittade på en massa för att fill in the blanks. Det som däremot stämmer är hennes förälskelse i Snape. (Jag vet. Jag vet okej låt mig va.)

 

Men hon hette väl demon?

Ja. När jag gick i gymnasiet började jag kalla henne för demon och hon mig för hostess (detta var en referens till boken the host, som jag inte ens har läst, men host är ett ord som did-communityt använder också). Jag vet inte om hon var bekväm med det, för det känns som något jag gjorde för att trycka undan henne, men det kan också ha varit nån slags revolt från henne? Jag vet inte, för jag minns ganska lite. Jag trodde att hon försvann ett tag, men hon samlade bara kraft och sen hjälpte hon mig ur min relation med Kiti. (Därför trodde Kiti att EB inte gillade henne, men det är inte sant!)

 

Men okej, vad är hon?

I don’t know yall. Hon är väl inte en alter (vad did-folket kallar sina olika delar), för hon kan inte ”fronta”. Hon kan alltså inte helt ta över kroppen och bestämma vad vi ska göra. Om hon är nära, eller co-concious som det heter, kan hon ge förslag, visa känslor och ibland säga saker. Det finns nåt som heter fragment, och det skulle hon kunna vara? Men jag vet verkligen inte. Jag tänker ju fortfarande inte att hon finns på riktigt, men det får jag nog sluta med efter femton år va.

 

Men vad gör vi om hon är framme? Kan vi prata med henne?

Ja! Ja det kan ni! Det är helt okej att nämna henne, berätta saker för henne och, om hon är tillgänglig, ställa frågor. Hon vill supergärna svara på frågor och prata! Hon kanske är lite obekväm, och jag måste nästan alltid tolka vad hon säger, men hon vill prata. Och om ni säger något som känns jobbigt så är hon rätt bra på att förmedla det. Det löser sig.

 

Hur vet vi att hon är här?

Det är inte så enkelt att hon är här när jag pratar engelska. (Ja detta har folk trott.) Men när hon är framme märkts det genom att jag byter språk väldigt ofta, är lite mer spydig och väldigt förvirrad. Mycket ”vänta vad pratar vi om?”-type of stuff. Hon är också oftare framme när jobbiga saker händer, så det är ju kul eller nåt.

 

Om vi vill prata med henne, vad gillar hon?

Jag vet inte. Hon gillar musik, precis som jag, men inte alltid samma. Men jag vet inte vad hennes intressen egentligen är, så…ta reda på det! Gå loss!

 

Jag tror att detta är det jag just nu kan och vill berätta. Jag hoppas att det blir mer tydligt nu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0