hopelosthead

Rubriklåt: Nojan med syster sol

 

Att vara Emma Black är ganska mycket att vara Emma Rävås. it's her job. Det är inte meningen att det ska synas när hon är med. Men wow vad det sliter på en att spela sig själv i nån slags pseudo-teater. Och då skulle jag så sjukt gärna vilja släppa fram henne, liksom bara inte skådespela you know? Men...det går nästan aldrig. Och det är så ensamt. Allt är så ensamt för det enda folk egentligen vill är att jag ska vara som jag brukar. Eller så vill folk att man ska veta varför hon är här och att vi sen ska lösa problemet så att hon kan gå igen. Så jag låtsas att allt är som vanligt. Vi låtsas. Och ibland hatar jag alla för att de "inte förstår". Nähä men jag förstår inte syn heller men jag vet att det finns och hanterar det! Huuur svårt är det? Ba lär er hur det funkar?

 

Egentligen skrev jag mest detta för att jag är rädd för att somna. Det är...en grej just nu. Och för att jag har co-frontat hela dagen typ så it's all a mess in here. Emma Black är ensam och ledsen, Emma Rävås är hungrig och stressad över sömn för hon kommer gnissla och förstöra all annan sömn. Ni vet den där bra perioden? Japp it's still goin. Detta är min bra period yall. Mer om den imorgon!