hopelosthead

Rubriklåt: No tears left to cry med Ariana Grande

 

Det är väl allmänt känt att 2020 inte riktigt är ett bra år. Det är kanske sämre än 2016 till och med? Jag menar, hej hela världen är fuckad av en pandemi. Och det är krig överallt tydligen (?) och folk blir sjuka, får cancer, blir deprimerade...det är en jävla soppa. Alla mår jättedåligt!

 

...utom jag. Jag har ju nämnt de läskiga orden "bra period" nu ett tag och alltså, det är verkligen så. Livet känns så himla bra! Alltså, jag hatar också hur läget är. Och att alla andra mår skit kinda fucks with me på en massa olika sätt. Men! Jag har ovanligt lite ångest. Idag vaknade jag och var pigg. Pigg, har ni ens hört? Jag orkade precis ställa en viktig fråga i ett mail och jag hatar att skriva mail. Jag funderar seriöst på att kontakta min synpedagog och börja jobba med matlagning. Jag! Matlagning! Och jag ska plugga i höst och det känns så jävla kul! Och Stella blev också antagen till sin utbildning! Och idag idag idag skickas min bok till tryck! Min lilla bok-bebis ska tryckas och läsas och alla ska få höra om Andrea och Hedvig och Katja och hela gänget! Det ni!

 

Eh, ja, många utropstecken. Men jag tycker att när ni får så många gråt-inlägg mitt i natten ska ni också få ett jävla strål-inlägg mitt på dagen. Det tycker jag ni är värda. Allt är inte löst, inget är kanske löst, men jag mår riktigt toppenbra och det är fan inte varje dag eller ens månad. Och såklart valde jag att göra detta när alla andra mår skit. Så himla typiskt mig.