is that what you want, does that turn you on?
Det skrämmer mig hur otroligt många som inte tror att de förtjänar lycka. Vi har fått för oss att vi inte är värda någonting och att andra kan göra nästan vad som helst med oss. Det är liksom inte bara överlevare av trauma eller så, utan nästan alla jag känner! De mest självsäkra och härliga. Det är så läskigt. Så, jag tänkte berätta några saker för er:
Du förtjänar att vara älskad. Och med det menar jag att du förtjänar att någon rör vid dig, håller om dig, lyssnar på vad du säger, tänker på dig hela tiden och saknar dig när du inte är där. Allt det. Just för att du är du och för att du är någon att älska.
Du förtjänar att vara glad. Både sådär ”wow det är vår” / ”jag har haft en så bra dag” och ”mitt liv just nu är så bra och tryggt” / ”jag känner mig som en hel person just nu”. Det där sista kan låta lite abstrakt och flummigt, men det är det inte. Men vi får vara lyckliga och må bra.
Du förtjänar att sätta gränser. Det är mest detta jag vill prata om, för så många tror att om någon vill ha dem måste de ju också vara intresserade för det är inte man själv som bestämmer. Men det är du som bestämmer! Om någon irriterar dig kan du säga ”gå härifrån” (en främlig alltså). Om någon visar intresse för dig kan du säga ”nä, jag är inte intresserad”. För det är du som gör det valet, varje gång.
Och då kommer vi oundvikligen in på: Du förtjänar att ha makten över din egen kropp och sexualitet. Tar någon i dig på ett sätt du inte gillar, om så bara en hand på axeln / benet / ryggen? Du kan och får säga ifrån. Även, och särskilt, om du har en funktionsnedsättning. Jag var arton år första gången jag hörde någon säga det, åtminstone på ett språk jag förstod. Och om någon vill göra något sexuellt, känn efter om du vill det. Vi lär oss massor numera om att vi måste säga nej, men det handlar så ofta om gråskala och saker vi inte vet om vi vill eller inte. Så jävla ofta har vi sex och sen känns allt märkligt efteråt. Och så ska det inte vara! Vi får, kan och ska vara säkra på att vi vill göra något innan vi gör det.
Detta är bland det svåraste vi som människor kan ta in. Jag vet verkligen inte varför. Jag önskar att vi kunde ta in det naturligt, men det kan vi ofta inte. Så vi gör som i rubriklåten. Sätter oss i situationer vi inte vill vara i. Skapar destruktion där vi inte behöver ha den. För ofta är det inte elaka människor vi låter köra över oss, ofta vill de inte ens köra över oss utan vara med oss. Men vi låter dem inte. Det är så satans mörkt och jag vill bara gråta när jag tänker på det. Lev, allihop. Och älska er själva. Jag skojar fan inte. Just do it. Fake it til you make it.
