I guess it's time to remind you that sometimes what's going through your head is just a temporary situation, and light will soon be shed
Rubriklåt: Julianna calm down med dixie chicks
Jag skulle vilja skriva ett brev till dig, Emma. Inte vilken Emma som helst, för det finns många (det där var inte en EB-referens...), utan Emma hösten 2016. Kanske vintern också. Du som låg i din säng, samma säng som jag ligger i varje dag. Du som lyssnade på alan walker och clean bandit och astrid s för det var lättare, men som ändå skriksjöng wish that you were here så högt du orkade. Du som lärde dig räkna saker för att få bort ångesten. Du som, för första gången, började tänka på vad som skulle hända om bussen körde av vägen eller om du vågade använda ett vapen. Dig vill jag prata med.
Minns du den där dikten om att ligga på marken som du började gråta av? Du ligger inte på marken. Det är bara som du tror. Du kanske är på marken, men du ligger inte ner. Du är för mycket Emma för det. Det du däremot gör är att lyssna på andra. Och på ett sätt vill jag fan att du slutar med det. När han säger att du måste bete dig för hans ryktes skull samtidigt som han inte alls har berättat vart ni ska, då är det han som förstör ditt rykte och inte tvärtom. När han tvingar dig att vänta gör han dig beroende av honom. "Det vill han inte göra", vet jag att du säger. Men det spelar ingen roll. Han har fått dig att tro att ord spelar så mycket roll men hans handlingar är tydliga och du ger honom alldeles för mycket.
Och det som slår mig är att du verkligen trodde att det här var bära eller brista. Att det var viktigt. Men det var det inte. Du kommer inte tro mig nu men det här är nog första gången jag nämner honom i bloggen på...nästan två år va? Jag kanske har nämnt honom i förbifarten, men knappt. För han betyder ingenting för mig nu. Jag förstår att han är svinviktig för dig, men jag tror att du tror att han alltid kommer att vara det. Men hans åsikter spelar verkligen ingen roll längre. Dina, däremot? De är viktiga. Jag hittade en konversation där du blev frågad vad du vill göra med ditt liv, och då svarade du:
"Vara glad. Njuta av små ögonblick och saker som gör mig glad, hur konstiga de än kan vara för andra. lära mig att acceptera mig själv mer och jobba på saker jag har svårt för i rätt takt. Och skriva. Mycket."
Och det gjorde du. Du skrev en hel bok som kommer ut i september. Du lärde dig en massa saker som gjorde dig glad och jobbade med svåra saker. Och ofta mår du skit, för du är inte frisk än (nu blir det förvirrande med perspektivet), men det är inte alls lika illa som då. Du lever och har vänner och du klarade dig. vi klarade oss. Vi har mer att klara men vi har klarat massor. Så om vi låtsas att du kan läsa det här, så skickar jag också med möjligheten att lyssna på rubriklåten (som kom nu och inte 2016). För den är från mig till dig. Emma calm down, you know he's about to leave but don't panic. Don't give him the satisfaction that you can't handle it. Breathe, it'll be okay. <3
Kommentarer
Trackback
