hopelosthead

Rubriklåt: Min man med garmarna, en vårig och härlig låt som vi hörde igår

 

Hej från den kanske lite kalla men ändå soliga balkongen! Här är en Emma som trots sitt trötta huvud ska blogga om sitt life. Så himla oklart varför jag tredjepersonar, så tillbaka till den rimliga jagformen va. Och igår firade jag Lilla med fölsepicknick med matte och husse! Det var verkligen svinlänge sen jag träffade dem! Vi satt i en park och åt kycklingsallad och hembakt surdegsbröd (Husse är en true quarantine stereotype) och sen toska-kladdkaka, med märkliga men goda drycker till. Jag och Lilla sjöng ("vad är det för fel på originalet?" frågade matte, "vi är inte med!" svarade jag) och vi hejade på solen som ibland ville visa sig. Typ som jag gör idag.

 

Efter ett tag blev det för kallt och jag och Lilla åkte hem till henne. Där sken solen minsann och vi njöt av den genom fönstret och lyssnade på mysiga låtar i hennes lista. Hon lagade kyckling och pasta med vitlökssås (mummmms) och vi gissade vad olika artister åt till middag och tolkade låtar väldigt konstigt (låten "send my love to the system" blev märklig om man tolkade det som ett DID-system...det var en resa). Vi skrattade såklart mycket åt våra knäppigheter och jag åkte hem förhållandevis tidigt, men fick vänta på taxi i kanske 40 min. Det var...jättekallt. Burrrr. Men jag kom hem och duschade mig varm och sen jävlar sov jag så länge jag kunde, under förvirrade drömmar där jag var alla utom mig själv pretty much. Och idag, hmm ja idag har jag pratat med Kiti (alldeles för lite, vi behöver en ordentlig hangout asap!) och lyssnat på podd, men det är typ det. Så ja, inte jättebra inlägg direkt detta, men bättre liv. Eller njä livet är väl mediokert men ändå bättre än detta ju!