hopelosthead

Rubriklåt: Undanflykter med Molly Sandén

 

Vet ni vad jag orkar inte. Det gör ingen annan heller, jag vet ju det, men jag skiter i alla andra för detta är min blogg och jag orkar inte. Jag är så trött på att låtsas som att allt är okej och hela tiden bli påmind om att det inte är det. Jag är trött på känslan av att alla är arga på varandra och hur kallt allting blir. Jag har inte vant mig. Typ motsatsen faktiskt. Men det är ju inte det som är problemet. Jag tror att jag hade kunnat vänja mig, skärpa mig. Men jag kan inte det för hela tiden känner jag att jag är på fel plats. Att jag måste ta hand om folk jag inte kan vara hos. Och det plingar klockor långt bak i mitt huvud, klockor jag inte orkar lyssna på men jag kanske borde. Klockorna har plingat ganska länge nu och det är jävligt störigt om någon undrar. Men jag vet inte vad jag ska och borde göra åt saken. Jag vill göra alla glada och jag har en känsla av att det är fel sak att vilja. Kanske vill jag skita i allt, men kanske inte på samma sätt som jag tänker. Jag vet verkligen inte. Jag vill gärna veta vad jag vill och jag borde veta men fan det är så rörigt i mitt huvud. Jag brukar få den här känslan på sommaren, som om jag är i en bubbla. Men nu är alla i sama bubbla. Jag orkar inte och jag vill slippa tänka på allt och det här inlägget handlar om en massa olika saker så det makar ingen sense men det är ganska accurate för min hjärna så det får alla leva med. Godnatt have fun ses imorgon.