Det är lite tråkigt att en inte kan allt

Hej från min soliga lägenhet! Den försöker lura mig att det är varmt men det är det inte. Rude. Så, nu ska jag berätta om min gårdag, begravningsdagen. Jag tog mig till kyrkan och där repade jag med kyrkomusikern, vilket gick bra, men inget var i den tonart jag trodde. Det funkade ändå så det gjorde inget men ändå. Sen var det själva begravningen, och ja vad ska jag säga om den ens? Den var såklart hur fin som helst och prästens tal var så bra och fint och sorgligt. Jag fick verkligen hålla tillbaka all gråt för jag skulle ju sjunga. Det gjorde jag också och det gick riktigt bra tycker jag själv, jag klarade texten och allt sånt. Lilla sjöng också och det var så fint så jag ville slänga något i väggen. <3
 
När det var slut gick vi ut (och Lilla var glad för då fick hon börja svära igen...) och vi gick till en restaurang där vi skulle ha minnesstund. Jag, Lilla, Isak (bror) och Linnea (bror-flickvän) bildade barnbord och åt den faktiskt jättegoda maten. Jag var redo för läskig mat men den var god! Vi mobbade Lilla för att hon nyser av töntiga saker ("men folk nyser när de tittar in i fucking solen! Det gör inte jag!" "du kan inte titta in i solen, dina ögon kan inte stå stilla!" det hade hon inte tänkt på) och pratade om lebers-grejer och att "förringa sig själv". Det var fint och sen tog vi bussen hem till västris ("västris?" "västra hamnen. Man får tänka allt i kodord när de pratar." flåt) och försökte komma ihåg så många av mattes uttryck som vi kunde. <3
 
Väl i västris hade vi en så mysig kväll. Vi åt äggmackor (alla åt med avokado och grejs, jag åt med bara ägg) och drack vin, och pratade och skrattade en massa. Vi lärde oss huvudstäder i baltikum (=jag lärde dem) och vad som händer på torsdagskvällar (spelkvällar eller swingersmöten? ingen vet), jag och Husse bråkade som vanligt och han tyckte att jag skulle "ha gå en extrakurs" i allt, Lilla sa rubriken (ja jo det är ju lite tråkigt...) och alltså, vi hade så himla kul och det kändes så cathartic. Fan vad bra de är. Jag åkte hem i rimlig tid och somnade i typ rimlig tid, men sov såklart i hundra tusen år ändå. Så idag är knappt en dag, men det gör inget. Det känns rätt bra ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0