hopelosthead

Rubriklåt: Fatta med Kleo, syster sol och Christin Amparo (nej jag orkar inte googla stavningen på någon här)

 

Jag har inget särskilt nytt att komma med. Inga starka reflektioner incoming. Men fan vad fucking trött jag är på att mäns jävla sexuella våld ska förstöra för alla i mitt liv. Att det ens är möjligt att ha "sex som självskada" när männen som man ligger med eller pratar med är de som skadar. Att det knappt går att gå ut genom dörren utan att mötas av antingen våld eller allt jobbigt som blir kvar efter våldet. Att man inte ska kunna få en ny vän utan att det ska visa sig att han var en av Sveriges största våldtäcktsmän! (nej detta har inte hänt mig men det är en grej) Som sagt, jag har inget viktigt att säga. Men jag är så jävla jävla jävla ledsen och trött över att det är såhär. Hela tiden, överallt. En konstant flod av nya offer och övergrepp. Och det är bara i mitt liv detta, det finns så många fler hela tiden, det här är bara min upplevelse. Men det är min upplevelse från den senaste veckan! Olika nivåer, olika tidpunkter, men det känns som att jag har spenderat en hel vecka med att ta hand om folk kopplat till sexuellt våld. Som att det är det enda jag gör. Och nej det är inte synd om mig för det här, men fy fan vad arg och ledsen jag blir, för det finns inget att göra åt saken. Det känns bara hopplöst. Folk skriker "anmäl!" och man ba eh okej? Nästan jämt finns det inte ens nåt att anmäla! Eller så finns det det men det har gått för lång tid, eller det finns inga bevis, eller det är bara för jävla jobbigt att vara med om. Så då bara tar man det. Dag efter dag. Och jag orkar inte. Jag, som knappt har blivit utsatt, orkar inte. Förstår ni då hur lite andra orkar? Jag vill bara skydda alla jag känner och älskar i små bomullsaskar :( det var bara det. Jag är arg och ledsen och jag vill inte mer.