hopelosthead

Rubriklåt: Burning house med Cam

 

Hallå mitt i natten! Sova ska man göra va, och det ska jag göra snart, men jag ska blogga först bannemig. Jag har knappt gjort någonting, som ni nu kunde ha anat, men så kan det vara. Jag har ju såklart sovit i en miljon år, som jag behövde, men också till exempel lyssnat på jättemycket musik. Spectrum pulse, min favoritkritiker, släppte sin top 50 songs of 2020 och jag åt den med sked kan man säga. Det gjorde att jag dök ner i ett djupt country-hål, där jag fyllde öronen med Kaitlyn Smith, Lori Mc Kenna, Emily Scott Robinson och allra mest Cam, därav rubriken (som dock inte var en av nytillskotten till mitt life utan en jag gillat länge). Satan i gatjäveln vad jag älskar country alltså, särskilt indie country. Vill bo i gitarrerna och fiolerna och vibrato-sångerskorna. Mummms. Så hela min gårdagskväll gick till detta, och idag har jag väl gjort ungefär samma sak. Men jag har också handlat, läst och, alldeles nyss, pratat med Linus. Det var ett tag sen. Vi försökte bena ut absurda liknelser, pratade om så mycket bättre, bondade över tolkningar av låttexter och folk som inte respekterar regler i relationer och en massa annat. Och ja, det är nog det jag har gjort? Så ja, detta är väl ett mellan-inlägg kanske, men jag mår väldigt bra för närvarande. Musik gör mig så jävla lycklig. Vill fan bo i musik. Med det sagt ska jag nu bo i min säng, och förhoppningsvis sova. Det vore bra för jag ska lämna huset imorgon på dagen, sjukt nog. Godnatt, vi ses när vi ses!