hopelosthead

(Uppgiften var att skriva en dikt utifrån ett konstverk. Jag har lide svårt att hitta konstverk ute i världen, sååå jag skrev om ett på min vägg...)

 

Du målade en koltrast till mig. Du hade inte råd med färgerna men tänkte aldrig längre än diagnosen räckte. Vi drack rom och cola ur tekoppar och sjöng med känsla. Jag hade blekmedel i håret och färgerna sprakade i lukten. Jag hade aldrig funnits men nu fanns jag i färger. Vi var fucking oslagbara.

 

Koltrasten hänger på väggen. Bredvid det som gör ondast. Du förstod, du höll oss i handen, du målade våra färger och klippte vårt hår och gav oss ett rum i huset du aldrig kommer köpa. Vi älskade dig och höll dig hårt som en hemlighet. Vi kan inte hålla hemligheter. Vingarna slog.

 

Glaset på tavlan är sönder. Iskalla skärvor som ingen ser. För den är inte sönder, jag kan inte ljuga, kan inte slå. Du skriver god jul på messenger och skärvor är svåra att skriva ner. Här finns inget att laga. Vi klarar oss, du klarar dig. Jag ligger vaken och hör koltrastarna kvittra. Vingarna slog oss.