Rektorsvägen 12
Rektorsvägen 12
Grinden är svår att få upp.
Man måste använda kroppen och liksom tvinga upp den.
Lukas skäller när jag följer muren upp på altanen.
Upp tre trappsteg eller egentligen bara två
Sen in genom dörren.
Där har Sara skrivit något med krita men jag vet inte vad.
Det ligger papper på krokställningen och jag råkar stöta till dem så de ramlar ner för trappan.
Det hänger en bilnyckel på min käppkrok.
I köket luktar det lök och mammas lista står på.
I’m a ruin går över i take you dancing.
Toadörren är tillstängd men jag stänger den helt, som den ska vara.
Sätter mig på en stol och rättar till fårskinnet som alltid ligger snett.
Får veta att vi ska äta i loungen, så går in i mitt gamla rum.
Min säng är i källaren och jag minns inte att jag har bott här.
Men väggarna är likadana.
Det går att trycka in fingrarna lite i tapeten.
Numera finns en soffa och en tv.
Som innan vi flyttade hit.
Här har jag skriksjungit och bråkat och det känns inte alls.
Mitt avtryck här är minimalt.
De slänger saker nu
Gör sig redo för att flytta.
Jag är inte redo fast jag flyttade för fem år sen.
De kommer ge bort pianot Sara spelade all I ask på.
Soffan vi tittade på så ska det låta i.
De kommer slänga telefonen med nummerskiva som ringer så att det gör ont.
Någon annan kommer slåss med grinden på vintern.
Det går ju inte, fattar ni inte det?
Det finns inget jag utan det här.
Det finns inget vi.
Jag satt på trappan när mormor bodde här
Och nu ska jag inte kunna göra det?
Det går inte.
Går inte.
Går inte.
