hopelosthead

Rubriklåt: New york med Melissa Horn

 

Ska vi prata lite om självskada? Ja, det ska vi tydligen. Och, för att vara tydlig, jag menar inte bara fysisk självskada. Jag menar alla former. Och det finns måååånga. Jag tror att de allra flesta någon gång har gjort något som avsiktligt skadar de själva, om så bara en minimal grej, men många gör mer än så. De skär sig, dricker medvetet för mycket, ligger med folk de inte vill ligga med, försätter sig själva i farliga situationer osv osv osv. Och det är fan det värsta som finns. För jag vet ju hur det känns, jag har gjort det jag med, men jag är så otroligt dålig på att hantera självskada hos andra. För vad det än handlar om får jag instinkten att skrika "men fucking lägg av!" för det är ju de själva som gör det! Och då vill man ju bara att de ska fucking sluta! Det är precis som missbruk, som utomstående står man bara och undrar varför de inte bara slutar dricka och knarka? Fast man vet bättre, och vi alla vet bättre, så gör det bara ont och man vill att det ska sluta göra ont. Men det funkar ju inte så. Så hur funkar det då? Vad fan gör man? Jag har genuint ingen aning. Det finns inget att göra. Vi kan bara sitta bredvid och ge kärlek. Och det är det värsta jag fucking vet. Att se någon du bryr dig om göra sig själv illa med genuin fucking avsikt är tortyr. Det är ju inget nytt va men det gör så ont och jag blir så ledsen och jag ville liksom bara få ut det. Jag önskar att det inte gick, att kroppen sa ifrån och inte lät oss göra så här, att något inom oss var lite mer utvecklat eller kanske mindre utvecklat. Usch. Det var bara det. Fuck off självskada och till alla som självskadar: Förlåt för att jag har 0 sätt att hantera det. Ni är bäst.