Och jag letar desperat med stetoskopet, efter orytmiska slag på din nivå

Rubriklåt: Hur fan känns det egentligen med Simon Norrsveden och Marie Jörgensen Moberg
 
Folk har väldigt olika idéer om vad kärlek är. Det är ju inte direkt headline news. Men det jag har märkt är att väldigt många, inklusive mig förut, tänkte såhär: "kärlek är kaos". Kärlek är att inte kunna äta, inte kunna tänka, alltid vilja vara nära den andra men knappt kunna prata med hen, alltid söka kickarna i hens bekräftelse. Elektricitet varje gång man rör varandra, drama hela tiden, alltid stora känslor. Trummor som dånar i öronen. Och det kan vara så. Det har varit så för mig. Men det är inte så nu. Jag är kär och det är inte jobbigt. Jag har kunnat äta och sova (så bra som jag nu någonsin kan) och jag och den jag är kär i är på samma nivå. Jag hittar inte upp på henne. Jag litar på att hon tycker om mig och vill vara med mig. Det är inte kaos, inte ens lite. Och det är bättre. Det är mindre himlastormande men jag mår bra. Jag mådde aldrig bra när jag var maniskt kär i folk. Och i början var jag rädd att det betydde att jag inte älskade henne tillräckligt mycket. Att jag skulle spåra ur och hitta någon att bli tokkär i. Men det är inte så. Det bara är inte kaos. Det är fint och mjukt men det är inte tråkigt. För jag behöver inte kaos. Jag tror inte att någon behöver kaos. Vi tror att vi behöver kaos, för vi känner oss levande då, men vet ni vad? Jag känner mig levande ändå. Bara i att vara. Jag saknar inte kaos, jag saknar inte att känna en miljon känslor. För jag känner ganska många känslor som det är, faktiskt. Och hallå, hur ska man leva med någon som är så långt ifrån en som kaos-människor är? Man måste ju kunna chilla med den man ska leva med för resten av sitt liv! För ja, det är ju faktiskt så jag tänker. Jag skulle gärna vilja leva med Stella i resten av mitt liv. Vi får ju se, och jag vet att det oftast inte blir så, men bara att veta att tanken finns är rätt magiskt. För jag är inte rädd för att bli uttråkad. För att tröttna. Inte ens lite. Trygghet är inte tråkigt. Önskar jag kunde berätta detta för tidigare emmor men nu fick ni veta det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0