Utdrag från min mars-shuffle, del 2
18/3
Baby
Det blir som det blir, tänkte hon och tog ett steg mot honom. Det blir som det blir, tänkte han och tog ett steg mot henne. Det blir inte alls, tänkte jag och riktade pistolen dit jag ville. Men jag hade ingen pistol och jag riktade den ingenstans och de frtsatte gå mot varandra utan att lyssna på min pistol, den jag inte hade. De log mot varandra och jag ville skära deras läppar i strimlir men jag hade ingen strimlare så jag lät dem gå. Det var inget annat jag kunde göra. Det blir som det blir, tänkte jag och slog mig fram genom folkmassan. De höll mig tillbaka men jag kunde bara se hennes ögon, blanka och rädda. De var nära nu, nära at röra varandra och jag sprang. Det blir som det blir, tänkte de och omfamnade varandra. Fan, tänkte jag, det blir som jag säger! Jag sprang genom folkhavet och slog, sparkade och skrek. Mitt ex undrade vad fan mitt problem var och jag vrålade att det blir som det motherfucking blir men jag tror inte att han förstod. Jag nådde fram till dem. Det bev som det blev.
21/3
Om du lämnar
”Men sluta. Seriöst lägg av.”
”Vad? Vad ska jag sluta med?”
”Du vet.”
”Nej jag vet inte!”
”Snälla, det är folk här.”
”Ja jag ser det.”
”Du vet vad jag har sagt.”
”Nej vad har du sagt?”
”Sänk rösten!”
”Varför ska jag sänka rösten? Vill du inte att jag ska vara här?”
”Snälla du vet att det inte är så.”
”Konstigt, för jag minns inte när jag fick min inbjudan?”
”Snälla ställ inte till en scen.”
”Vet de här människorna ens om vem jag är?”
”Nej, men…”
”Du är pinsam. Jag går. Du kan ta ringen.”
22/3
Midsommarnatt
”Trodde du någonsin att vi skulle hamna här?”
Du ligger med huvudet på hennes arm. Solen har gått ner, men det är varmt ändå. Det måste vara den första varma midsommarafton du varit med om. Hon ler.
”Alltid”, svarar hon. ”Jag har väntat på det här.”
Du skrattar, för det måste ju vara ett skämt. Ni har känt varandra så länge. Din mamma och hennes pappa har varit ihop i flera år. Ni borde inte ens ha tittat åt varandra. Men hon ser allvarlig ut.
”Vadå, har du kollat in mig?” säger du förvånat. Hon stryker dig över håret och ansiktet. Skäggstubben raspar.
”Självklart. Från dag 1. Du är det vackraste som finns.”
Du tänker att hon nog bara är full. Hon måste ju också förstå att det här inte betyder något. Bara ett one night stand.
26/3
Två steg från paradise
Han sitter och skriver, ser jag när jag kommer in. Det borde inte vara det första jag märker. Det kanske borde vara ölspelet eller skriken eller poplåten, men det är han och hans penna. Mitt i skränet skriver han och jag förstår inte att han orkar. Jag går in och ställer mig bredvid honom.
”Är det en dikt eller?”
Han svarar inte. Jag tar en klunk ur min purple rain. Han har ingen dryck framför sig. Det hade jag aldrig vågat. Verkligen aldrig. Han fortsätter skriva och jag kikar över hans axel. Irriterat håller han för pappret.
”Meh, jag kan väl få titta!”
Han suckar. Reser sig upp och går förbi mig ut.
”Nä men slipp då.”
Han slipper. Jag ser mig omkring. Alla andra är mindre viktiga. Det värsta är att han vet det. Han går in i köket och jag vill följa efter för alla andra är poänglösa. Han säger något till någon där inne och jag hör bara hans röst. Alla andra smälter bort. Då ser jag att pappret ligger kvar på bordet. Jag böjer mig ner och läser vad det står. Tar in varje ord. Förstår inte ett dugg men älskar alltihop. Lägger det i handväskan och fortsätter dricka äcklig öl. Jag hatar öl, det är han som gillar suröl. Jag gillar inte alkohol men jag gillar att känna smaker han har känt. Det är nästan, nästan som att han kysser mig då. Och han vet det. Han vet att han har mig med varje ord och varje klunk och varje rörelse. Han äger mig. Utan honom är det ingen fest.
