hopelosthead

Rubriklåt: Förlåt att jag frågar med Ulrik Munter (och Jonas Gardell absurt nog)

 

Om jag kunde skulle jag skriva ett brev till honom. Jag skulle lägga ut texten och författarbräka som han gör. Men mest skulle jag förklara för honom vilket kräk han är. Hur lite han har fattat. Han trodde att han visste vilka sår som skulle sitta djupast för de gjorde ondast för honom. Han kanske på riktigt inte förstår vad han har gjort och jag mår så illa av det. Jag vill att han ska fucking veta vad jag vet. Hur hon som han pratar om att vilja skydda är så rädd för honom, hur glad hon är att jag inte har träffat honom, hur hon kan vakna och fråga mig "Emma, är vi själva här?" för hon är rädd att han ska vara i rummet. Det skulle jag vilja att han visste men det skulle inte hjälpa. Det finns bara en sån längtan efter att skrika åt honom att han har förstört allt. Fast han har ju inte förstört allt. Hon är inte förstörd. Hon är det finaste och bästa jag någonsin sett. Han ska aldrig få se vårt liv tillsammans och han förtjänar inte en jävla sekund av det. Fy fan vad jag hatar honom. Det var mest det.