hopelosthead

Rubriklåt: När jag faller med Helen Sjöholm och Peter tönt-Jöback, varför framgår sen

 

Hallå hej hallå! Jag är trött som en gnu, men idag har varit en av de bästa dagarna på väldigt länge. så nu medans jag väntar på Saras hemkomst från sina äventyr ska jag blåga om den! Vi började med frukost till svenska nyheter, där vi lärde oss att vi är på andra plats av utsatta områden, woop! Men sen lämnade vi Sara (hon hade annat hon skulle göra obs) och åkte mot skansen, av alla ställen. Där träffade vi Jennie och Albin (och deras bebis!) och dessutom Lotta, mycket bra gäng. Solen sken som fan och här skulle tittas på djur! Jennie var oerhört hype på renar (hon vill ha en flock renar säger hon), Stella var kär i alla sälar (jag var kär i henne), vi såg björnar (eller börnar som jag eventuellt ropade) och livet var eminent även om vi inte fick gå Jennies hemliga väg för att de byggde nånting där. Så kan det gå. De andra köpte viltmat, men jag fick lite matpanik, så jag köpte istället...minipannkakor i en strut! De var jättegoda och söta (både i smak och form) och jag levde fan peak liv. Vi såg sen enorma ko-djur (visenter hette det visst) och vildsvinsbebisar som gjorde dramatiska ljud (mina favvos) och hann också prata om festivaler, att ha scout-aura, de bästa meetcutes man hört, vilka karaokelåtar vi gillar att köra och en massa mer trams. Eminent utflykt! Ooooch när vi åkte hem såg vi det sjukaste i världen. När vi gick av spårvagnen hörde jag någon som sjöng och tänkte "det där låter fan som Helen Sjöholm", men det kunde det ju inte vara. Men vi kom närmare och joho! Det skulle vara nån klimatkonsert där på kvällen, så hon soundcheckade. Det lät som en ängel som sjöng över vidderna och jag svimmade nästan. Nä skoja men det var fint, och hon sjöng då alltså rubriklåten (googlade jag fram).

 

Vi kollapsade hemma en stund och sen bar det av mot Stellas moder. Då tog vi taxi och i den hörde vi en radio-gudstjänst där vi båda blev jätterörda av predikan! Den handlade om andlig familj och tolvåriga Jesus, mycket starkt. Och hos familjen fick vi jättegod kalkon! "Det här var jättegott och det säger jag ju nästan aldrig!" sa jag och gjorde mig impopulär. (nä hon tyckte det var kul.) Vi fick höra att Jack förlovat sig (!), pratade om författare och sjukdomar och marsvin, och sen stapplade jag och Stella hem under oerhörda mängder skratt. Seriöst vi skrattade alldeles för högt på tunnelbanan åt en massa trams så som "Emma, lukta på blomman!", nappflaske-soldater och konstiga konstnärer. Väl hemma har vi felixat och vilat, och nu är Sara hemma så nu ska jag soooova!