Utdrag från min oktober-shuffle, del 2
12/10
I’m not scared
Det är kallare än förra året. Ska snöa inatt. Ett mjukt täcke av iskall kärlek över marken, husen, människorna. Allt ska stelna och andetagen ska bli imma i luften. Vi ska klara oss. Ta oss igenom det kalla och mjuka, göra spår i snön. Förstöra den perfekta bilden. Det är inte vårt fel att världen är till för att förstöras. Vi kommer att splittra allt som gör ont och värma kylan tills den krossas. Arm i arm, hand i hand, tätt intill varandra. Det är kallare än förra året men det är inte för kallt för oss. Vi ska rulla snöbollar och kasta dem på alla vi älskar och alla vi hatar. Det är ändå nästan samma sak. Vi ska skrika ut vår smärta och sjunga stämmsång och kyssas om vi så vill, springa om vi så vill, kasta oss fram genom allt. Det är kallare än förra året och det ska bli ännu värre nästa år. Vi måste hålla varandra varma.
14/10
Work song
Jag hoppas att vi går tillsammans genom kyrkan. Det brukar inte vara så, men det vore fint. Annars får jag gå med mina systrar, för så måste det bli. De ska sjunga för oss och vi ska säga de där orden som verkar så svåra att få ur sig. Jag undrar om vi båda har brudklänning? Förmodligen. Och bekväma skor, för fuck något annat. Alla vi älskar ska vara där och fira oss. Vi ska äta trygg mat på festen, som vi båda godkänt, och talen ska hållas utan att vi vet i förväg vilka som ska hålla dem. Jennie och Onna tar hand om det. Vi ska sitta med våra närmaste och äta bröllopstårta och hålla hand nästan jämt. Och sen ska vi dansa, jag vet inte till vad, men något vi båda älskar lika mycket. Kanske en låt som inte skrivits än. Trots att vi är svintrötta kommer vi dansa tills festen är slut och världen kommer aldrig någonsin, någonsin, någonsin att vara bättre än då.
15/10
Drunk and I don’t wanna go home
Det luktar häst och tjej och höst. Det är nog för att det är så kallt som det luktar höst, men jag vet inte varför det är så. Hästar kanske trivs bättre så. Hon står och ryktar sin favorithäst, den hon pratar om hela tiden, och jag står bredvid som ett jävla fån.
”Vill du inte klappa?”
Det vill jag absolut inte, alltså verkligen inte alls, men jag vill gå närmare henne så jag går in i hästens rum. Boxen, heter det tror jag. Försiktigt sträcker jag ut handen och rör vid det enorma djuret. Det är mjukt och strävt och konstigt.
”Han gillar dig”, säger hon och står alldeles nära för att få plats. Jag känner hennes värme och hur jag själv rodnar.
”Han är…fin”, mumlar jag och klappar lite till.
”Du borde börja”, säger hon, ”rida alltså.”
”Njä”, säger jag och vill säga absolut absolut inte, men hon är så nära och det snurrar i mitt huvud och plötsligt hör jag mig själv säga ja. Fan.
19/10
Cola
Hon kommer närmare. Sakta. Jag hör stegen. De mjuka, men så välkända. Jag ligger stilla. Ansiktet neråt mot golvet. Det borde gå, det borde gå, det borde…
”Ligger du här? Kan man tänka sig…”
Fuck hon har sett mig. Jag tittar inte upp, låtsas sova.
”Lilla vän”, viskar hon och sätter sig ner bredvid mig, ”mår du inte bra?”
Hon har sin mjuka röst och jag mår illa. Försöker andas djupt för att inte visa hur paniken forsar genom mig.
”Ska jag hjälpa dig till sängen kanske?”
Det är så fina ord hon säger, såna man vill höra, men jag vill springa och skrika. Jag ligger stilla, som förut, har inte visat på något sätt att jag vet att hon är där. Hon kanske går då.
