utdrag från min oktober-shuffle, del 3
25/10
Fuck it I’m a flower
”Varför gillar du inte när folk ger dig blommor? Det är ju jättemysigt!”
”Det är äckligt! Folk tycker bara det är romantiskt för att de är dumma i huvet!”
”Men okej okej ta det lugnt. Är det den här grejen med att folk är otrogna och sen köper blommor?”
”Ja, eller typ…det är så basic med blommor. Köp nåt jag faktiskt gillar istället tänker jag, eller liksom nåt som tjejen faktiskt har en relation till.”
”Folk kan väl ha relationer till blommor?”
”Ja det kan de, men då borde ingen vara ihop med dem för om man har relationer till blommor är man jättetöntig!”
”Det är inte så då att det är du som är jättetöntig?”
”Det ena behöver inte utesluta det andra. Alla kan vara jättetöntiga.”
”Okej, men då ska jag inte ge dig blommor om vi blir ihop.”
”Bra! Eller vänta, vad sa du nu? Om vi blir ihop?”
”Det kanske jag sa…”
27/10
Euphoria
Jag tänker inte säga det ni vill att jag ska säga. Ni vill att jag ska berätta om dekadensen, om festerna och spriten och sexet. Det tänker jag inte göra, för det var inte ens särskilt dekadent och ni har hursomhelst inte med det att göra. Jag tänker börja på studentflaket istället. Det var inte lika spännande för er, inte lika mycket löpsedelsmaterial, men det var viktigare för mig. För jag var där och jag var nykter och jag kunde se alla för vad de var. Paret som hånglade som säkert aldrig skulle se varandra igen. Läppar som möttes för att de inte visste bättre. Musiken som hackade. Friheten i att vara en enda massa av skrikande, sjungande idioter som inte hade någon framtid. Det är starkare för mig än alla fyllor, än att hitta rätt ven för sprutor på iskalla gator, än allt det ni kom hit för. Då fanns det hopp.
28/10
Beast
Det ekar tomt när hon har gått. Dörrens gnisslande verkar höras i en evighet. Han sitter kvar och undrar vad som hände. Borde han ha sprungit efter henne? Ropat? Vad kunde han ha sagt? Han vet ju inte själv vad hon menar, vad hon vill ha. Hon sa att hon inte orkade mer men han har själv inte orkat på flera år. Hon sa att hon ville ha ut mer av livet, ville ut ur deras bubbla, men hur skulle hon kunna kräva det av honom? Att han skulle gå ut, träffa andra? Svetten bryter fram av bara tanken på något så absolut fruktansvärt. Men hon orkade inte mer, sa hon, hon skulle komma tillbaka och hämta sina saker. Komma tillbaka, från utifrån, med utifrån-bakterier. Han kan inte släppa in henne då, han kan inte låta henne förstöra hans trygga hamn. Beslutsamt reser han sig upp och flyttar byrån framför dörren. Ingen ska in här. Ingenting får förändras..
