hopelosthead

Japp det är shuffle-dags och jag tyckte det blev så långa inlägg sist så den här gången gör jag tre delar med tre shuffles i varje. Nu har en tredjedel av månaden gått så nu är det dags. En shuffle är när man startar en spellista på shuffle och under hela den första låten som spelas skriver vad man än kommer på. Såhär blev några av mina.

 

 

5/10

We belong together

 

Hon står utanför mitt fönster! Den jävla psychobitchen står på riktigt utanför mitt fönster och kastar sten! Jag skojar inte! Hon skriker att hon vill vara med mig för alltid och att vi är menade för varandra men holy hell jag har inte ens pratat med henne? Hon satt bredvid mig på en lektion, en! Vad tror hon? Okej fine jag lånade ut en penna till henne men hon tror på riktigt att vi är kära? Det är sinnessjukt! Och fan nej nu klär hon av sig också. Japp, där är brösten, hängande och dana utanför mitt fönster. Hon trycker dem mot fönsterrutan och bara skriker att jag måste prata med henne för vi hade nåt så fint ihop. Vad hade vi, en pennjävel? Ta på dig tröjan för helvete! Skärp dig!

 

 

8/10

Innan vi faller

 

Jag hatar att det regnade när vi körde hem. Jag ville ha en mer poetisk kontrast, typ strålande sol till all misär, men nej då det skulle prompt regna. Och hagla, lät det som, verkligen dåna mot biltaket. Hampus körde hela vägen och jag frågade om jag skulle köra lite men han sa nej. Så vi åkte hemåt och lyssnade på Kent för vi kunde bara spela cd-skivor och det var de enda skivor Hampus hade. Gamla kent dessutom, det jag inte stod ut med. Vi sa inte ett ord till varandra, det enda som hördes var Jocke Bergs klagosång och Hampus djupa suckar. Jag ville skrika ”sluta sucka!” men det skulle bara leda till mer bråk. Så jag lyssnade på regnet. Hur det ökade och minskade, som om Gud hade en volymkontroll däruppe och inte kunde bestämma sig. Det var kallt i bilen och jag ville sätta på värmen men visste att Hampus skulle bli sur. Det orkade jag inte. Det var en lättnad att gå ut i regnstormen när han släppte av mig hemma. Han sa ”vi ses” men vi sågs aldrig igen.

 

 

10/10

Mean

 

Det tar alltid för lång tid att komma på vad han ska säga. De sitter vid köksbordet och samtalar, argumenterar, diskuterar. Hon har alltid svaren på tungan, eldiga comebacker och kraftfulla poänger. Han svettas och råkar höja rösten igen och igen. Hon säger att han måste träna, lära sig att prata som vuxna gör, med underbyggda argument. Han säger inte att de flesta vuxna han känner tar det lite mer lugnt, pratar om sin dag, kul anekdoter från jobbet. Hon börjar istället varje middag med att lägga fram kvällens diskussionsämne. Snabbt måste han välja för eller emot och hon tar glatt den andra sidan oavsett vad han väljer. Man måste inte säga saker man tycker, påminner hon honom, det gäller bara att kunna debattera. Ikväll handlar det om veganism. Över korvgryta argumenterar hon för att han faktiskt borde bli vegan, att alla borde bli det, att det är vidrigt att hålla på såhär. Han slänger gaffeln i bordet och skriker ”du äter korv nu för fan!” Då blir hon sur och går därifrån. Säger att det inte går att ha kul med honom. Han håller med.