hopelosthead

Rubriklåt: Ersättbar med Maud Lindström

 

Jag är så trött på rädslan att folk inte ska älska mig. Att folk ska tycka att nej, vet du vad, nu har emma sagt störiga saker så nu vill jag inte hänga med henne. "men du vågar ju alltid säga saker du tycker", säger folk, "så hur kan du vara så rädd för det?" ja det kan man fan undra. Men så fort det är en diskussion om något får jag total panik, för om någon är arg på mig måste de ju hata mig för alltid, eller hur funkar ilska? Jag genuint vet inte hur ilska funkar och det makar ingen sense för jag är ofta arg tror jag. men jag vet inte vad kärlek är, hur man inte håller med om något och ändå älskar varandra. Vem som orkar stanna fast de inte håller med. Och vad håller jag ens med om? Liksom vad tycker jag? Mycket tydligen för jag är så jävla vocal med mina åsikter säger folk men jag är legit livrädd för hur åsikter, diskussioner och argument funkar...hur kan inte det vara normen? Liksom jag har inte någon anledning att vara livrädd men jag är ju det, liksom vad är mitt trauma i detta? Lol ok en gång vad jag i 1 diskussion starkt trauma emma? Idk men jag vill kura i en rädd boll och det gör tydligen inte alla. Thank gucking christ att min tjeja älskar mig fast jag är livrädd nästan jämt. Tur har jag.