hopelosthead

Rubriklåt: Organs med of monsters and men, som väl är lite väl dramatisk men man känner fan så ibland

 

Jag undrar om kaoset någonsin kommer klinga av. Seriöst, det har bara pågått och pågått i två år nu och det slutar aaaldrig. Har flera gånger önskat att jag hade ett nyhetsbrev med "emmas kaos" som jag kunde skicka till mina kompisar så de hade koll. Men det ska ju sluta snart, tänker man, så det behövs ju inget sånt hahahaha. Men det bara pågår! Och oftast mår jag bra, ikväll mår jag bra, men det hinner ifatt en hela tiden. Plötsligt slår random tankar ner i ens huvud och man kan inte värja sig. Plötsligt förstår jag innebörden i en långärmad klänning, får ett meddelande på messenger som osäkrar hela vårt liv eller oroar mig för att det allra värsta ska hända en av mina närmaste för att det är en reell möjlighet. Hela tiden får jag ny info som gör att tåget kör ännu längre från rälsen. Och grejen är ju att det alltid kan bli värre. Just nu är det bara tre olika personer som är i totalt kaos. "bara" tre. Det kan bli fler, det kan bli alla. Någon kan hamna på sjukhus, någon kan bli hemlös, någon kan dö. Så jag borde inte klaga. Men alltså det måste klinga av snart. Jag vill inte ha emmas kaos-nyhetsbrevet och jag vill inte gå runt och vara orolig hela jävla tiden. Men det finns inget att göra åt saken ens, för någon som kaosar måste själv vilja sluta kaosa. And usually they don't. Så jag vill bara lägga av. Lite så.