hopelosthead

Rubriklåt: Elephant med Jason Isbell, en av de sorgligaste och bästa låtarna ever

 

Det är ett år sen du försvann. Det borde det inte kunna vara, för du borde inte ha kunnat försvinna, men det kunde du. Det är en sån klyscha att de bästa försvinner, att gud tar sina bästa först eller vad det heter, men så var det verkligen. Du var en av de bästa, alla såg det. Det går inte att missa.

 

Jag lär ut dina uttryck till min tjej. Idag när jag tänkte på dig och grät mot hennes t-shirt frågade jag "vilken tölla är det här?" för det heter tölla, inte tröja, det lärde du mig. Jag grät mer när jag sa att jag aldrig får vara favojitbebbe mer om Stella sa "man slutar aldrig vara favoritbebbe." Jag sa såklart åt henne att det inte går att säga det med r, men det gjorde inget, för hon kramade mig och hon lär sig alla dina uttryck för hon vet att de är viktiga. Att du är viktig.

 

Det är så mycket jag vill berätta för dig. En del riktigt jobbiga saker, men de är inte mina att berätta. Men jag vill berätta att jag har flyttat, att allt känns bra i min relation, att jag mår ganska bra nästan jämt, att jag åt cookies idag som fick mig att tänka på chokladfondanten du bakade när vi alla var sockersugna och gnälliga i västris. Det är egentligen mest små saker. och att jag önskar att jag var med resten av din familj idag. Jag tänker på kvällen efter din begravning, på äggmackor och lådvin i västris och att jag kände mig hemma fast jag kanske inte borde. För ni släppte alltid in mig. Du ifrågasatte aldrig att jag plötsligt var din dotters syster, du bara sa okej det är detta vi gör nu. Och jag vill inte att du ska ha försvunnit. Jag vill att du ska vara på din plats. Det är inte rimligt att du inte är det. Men vi kämpar på ändå allihop, vi skrattar och kramas och vi använder dina uttryck så mycket vi kan. Vi saknar dig Matte.

/Favojitbebbe