hopelosthead

(Skrev detta för nån timme sen men nu verkar internet funka så jag kan publicera. Från nuet kan jag rapportera att någon i min omedelbara närhet här på tåget verkar ha magproblem. Rip mig.)

 

Rubriklåt: When you break med bears den, som plötsligt spelades i the fosters nyss och jag bara omg äntligen en låt jag känner igen! Den är jättefin ifall ni undrar

 

Hallå från tåget! Det är inget internet här, inte nu iaf, men jag lägger upp det när jag kommer fram om det inte skärper sig. Klockan är kvart i tio nu ungefär. Jag läser bok och vibear och snart (okej om hundra år) är jag i Lund. Jag är så trött att jag knappt kan tänka en tanke, men livet är helt okej ändå. Och igår var en okej dag. Jag tvättade och tittade massor på the fosters och när Stella kom hem lyssnade vi på mord, åt mycket snacks och poddade. Det var ett märkligt litet avsnitt vi gjorde och jag kan spoila att min skånska kommer till användning. Sen tittade vi på ”vi eller aldrig”, en reality-grej där par försöker lösa sina problem. Många av paren är helt jävla sjuka i huvet, till exempel ett flatpar som gjorde oss helt panikiga. De bor ihop och den ena åkte till Italien utan att berätta för den andra! Vem fan gör så? Och när coachen i programmet bad henne säga förlåt för detta var det jättesvårt för henne. Hur kan man inte vara van att be om ursäkt till sin partner? Liksom hur svårt kan det vara? Det är absurt! Och det är bara ett av paren, vi är upprörda om man säger. Men det är så mysigt! Vi gosar och pratar om vår egen relation och hatar vidriga människor. Det är det bästa! Och sen skulle jag ju sova, men det gick såklart inte på hundra miljarder år. Kämpa Emma 2k22. Och nu sitter jag här och tiden går så saaaakta, jag vill komma fram nu och inte om hundra timmar! Men ja det var allt för nu, ses i Skåne!