hopelosthead

Rubriklåt: Han är med mig nu med Peter Jöback och Annika Norlin, en otroligt underskattat queer-banger

 

Hej hej här är jag igen. Optimismen har väl runnit ur mig lite, men nu handlar det mest om isolation och blindhet och all that shit. It's getting to me yall. "jag mår bra tills jag tänker på att jag är blind och då mår jag skit", som jag sa igår. Kul va. Och igår var det ännu sämre för då gick jag till läkaren, men...min tid hade blivit ombokad. Så vi fick gå hem igen och jag sov bort min ledsenhet över att jag hade missat det och är sämst, men sen försökte jag liva upp mig. Vi spelade in podd på kvällen och det blev en lång podd precis som jag förutspådde, men en bra podd tyckte jag! Det kommer bli en vibe för er på onsdag tror jag. Och sen när Stella sov skrev jag bok och det är inte så lätt när man tvivlar på sig själv hela tiden, men jag försöker ändå. Jag tittade på en video om en orimligt dålig bok och hade många känslor (som tur är finns Agnes som kände till boken och jag kunde ranta till henne) och sen har jag sovit. Och det är vad jag har gjort idag. Och jag ska snart åka härifrån men jag mår jättedåligt så det blir väl spännande. Vilket inte borde göra något, för mina vänner är snela, men...ändå.