hopelosthead

Rubriklåt: Punches med Frank Turner, en jävla dänga som vi sjöng idag när vi lagade mat och verkligen behöver

 

Såååååå japp. När man tror att livskriserna är slut för tillfället kommer en annan. Så, så här är det: Stella blev uppsagd igår. Efter fem arbetsdagar. De tyckte inte att hon var bra nog. Efter fem dagar. För de är tydligen psykopater. För att nåt sånt ska hända ska man typ ha stulit eller aldrig dykt upp eller nåt men okej. Sinnessjukt och vidrigt är detta. Sååå vi kämpar på och försöker se livet från den ljusa sidan blabla.

 

Men ja, igår hängde jag också med Onna och Tova. Vi åt Onnas amazing havreflarn med smörkräm (!) och pratade om skärmläsartricks jag aldrig hört talas om (mitt mind är blown!), uppsats- och bokskriv och annat trams. Sen fick jag veta vad som hänt och storgrät en stund, såå det var ju kul, men sen åt vi onnas korvstråg och lyssnade på d-moll-listan. Det är en så jävla bra lista, särskilt när trams-låtarna kommer upp. Vi åt fler kakor (som jag saknar nu) och sen åkte jag hem för att krama min stackars tjeja. Och vi har goslat och försökt hantera allt. Vi har ätit tacos som var sviiingott, tittat på videor vi gillar, sovit och bara haft det bra trots allt. Och imorgon ska vi baka lussebullar för det är vi värda!